Storbråket på ett asylboende i Älmhult skyller polisen på etniska motsättningar. En man (kristen?) gick runt i kalsongerna vilket fick några (muslimer?) på boendet att reagera och ställa till bråk. Det slutade i vild kalabalik med tillhyggen. Fattar inte politikerna att detta bara är början, det mångkulturella samhället fungerar inte och kommer aldrig att fungera. Se på Balkan, se på USA ständiga konflikter till följd av etniska motsättningar. Svenska politiker närde en dröm, drömmen att skapa det konfliktfria mångkulturella samhället. Man trodde så blint på den svenska modellen att man tog hit en massa somalier, araber, afghaner, albaner bara för att nämna några nationaliteter, sedan inbillade man sig att bara man fick dem att förstå storheten i det svenska systemet så skulle de bli goda svenskar allihopa. Herre Gud hur dum och naiv får man vara?

Nu finns det svart på vitt, nordiskt kynne går inte ihop med muslimskt kynne. I boken "Helig vrede" beskriver den danske psykologen Nicolai Sennels skillnaderna som omöjliggör ett harmoniskt mångkulturellt samhälle. Han jobbade under tre år på Köpenhamns enda hårdbevakade ungdomsfängelse, där han kunde studera både danska och muslimska klienter. Han beskriver hur det var lättare att arbeta med de danska klienternas vrede då dessa var mer benägna att ta ansvar och se orsakerna till sin vrede. 

De muslimska såg sin vrede orsakad endast av yttre betingelser, de såg sig själva som offer. Ilska är enligt muslimer en styrka och vreden klart mer accepterad i muslimska kretsar. Vrede är för en muslim ett socialt redskap ägnat att skapa respekt, fruktan och status.

Vem som helst förstår att detta ej går ihop med svenskens närmast sjukliga konflikträdsla, svensken viker sig direkt för en muslims vredesutbrott och det är inte meningen att en grupp i samhället ska utnyttja sin kulturs acceptans för vredesutbrott som vapen. Muslimen ser hämnden som en rättfärdigad handling för sin kränkning, för sin förtryckta offerroll. Denna primitiva syn på konflikter och ilska passar inte in i det svenska samhället, vi har haft nog med våra egna psykopater utan att vi som grädde på moset ska importera hundratusentals dysfunktionella muslimska psykopater.

Sennels berättar i boken om ett rollspel. "I ett av rollspelen skulle den unge visa hur han skulle reagera om en lärare skällde ut honom. Den typiska reaktionen från unga med muslimsk bakgrund var att omedelbart bli aggressiva och hotfulla". Detta är säkert en situation som många svenska lärare upplevt.

Muslimer är inte villiga att konstruktivt lösa en konfliktsituation, de svarade oftast: "Jag vill inte ha fred eller vara god vän med honom. När någon trampar på min heder ska de märka att de gjort fel och kommer att få ångra det".

Frågan är när de styrande i Sverige ska komma till dessa klarheter och förstå att det är förödande och kontraproduktivt för samhället som helhet att låta folk bo här med så diametralt skild kultur och skilda normer. En sådan sak som den hierarkiska patriarkala familjestrukturen i det muslimska samhället går på kollisionskurs med feminismen och kvinnans frigörelse. En muslimsk man slår hellre ihjäl sin hustru än låter henne leva som en svensk kvinna, han skulle tappa sin heder och respekt i sin muslimska omgivning om han lät sin hustru bli feminist.

Hur länge ska svenska folket behöva leva i den förljugna bild av islam och muslimer som den självutnämnda kultureliten av halalhippies ger? Politikerna tenderar att lyssna till den beskrivning som bäst passar deras syften.

Boken Helig vrede av Nicolai Sennels på 162 sidor är utgiven av Logik Förlag.

Det är egentligen inte klokt att det finns avkrokar i dagens Europa där man fortfarande tror på vampyrer och gräver upp gravar för att rituellt döda vampyrer.  Det är främst i länder som Rumänien och Bulgarien som folk ute på landet fortfarande tror på sådan vidskepelse. Ingen i Sverige utom en och annan överspänd tonåring tror på vampyrer, det finns ju idioter som tror de är vampyrer och måste dricka blod. De brukar bilda vampyrklubbar och suga blod ur varandra. 

Själv gillar jag gamla Vampyrfilmer, men inte fan tror jag de finns på riktigt. Den bästa är den första, den gamla stumfilmen "Nosferatu, eine Symphonie des Grauens" i regi av F.W Murnau med Max Schreck i huvudrollen som Graf Orlok. Jag minns att jag såg den som barn och var djupt fashinerad av den kutryggige vamyren med två spetsiga framtänder. Det var först som vuxen jag såg "Dracula" med Bélla Lugosi och tyckte den var mest löjlig och skrattretande, speciellt scenen med en gummifladermus som flaxade framför ett fönster. 

När jag passerade stadshuset i Malmö satt det fortfarande ett gäng afghanska hazarer på trappen och till min stora häpnad hade de tre hundar, minst en amstaff. Jag trodde dessa typer var muslimer och anser hundar vara orena varelser. Någon timme tidigare hade jag suttit på en hundrastplats och väntat på en bekant då tre hazarer med ölburkar i händerna kom och tänkte gå in och sätta sig på den instängslade rastplatsen, men när de fick syn på min nya hund så gick de. Är de kristna, muslimer eller nomadiserande vildar som tror på schamaner och demoner? 

De ser mongoliska ut med svart rakt hår och mandelformade ögon med mongolveck och gulaktig hy. De har förmodligen levt som nomader tidigare men blivit bofasta i Afghanistan. Vid en snabbkoll på Wikipedia så visade det sig att det var på det sättet, de anser sig själva vara ättlingar till de stora mongoliska erövrarna och att de blivit kvar i Afghanistan. De är huvudsakligen shiiter men även sunni så det är verkligen egendomligt att de satt med hundar då de flesta muslimer vägrar släppa in en hund i sitt hem. Kanske hade de lånat hundarna av några halalhippies som skydd mot eventuella angrepp från Nordisk Ungdom.

Att MP tappat väljare och nu är nere på 3,9 procent är ej att förundra sig över med språkrör som kan komma så huvudlöst korkade uttalanden som Åsa Romson som sa: "Vi är dock alla svenskar när vi sitter där på tunnelbanan". Detta sa hon i riksdagen 2012 och inte fan tror jag att en afghan, somalier eller arab blir svensk av att åka tunnelbana i Stockholm. Han har fortfarande samma osvenska primitiva värderingar på kvinnor och tycker hundar är orena djur. Han ser ner på den feminiserade svenske mannen och ser våra kvinnor som lovligt byte som kan utnyttjas sexuellt. Även de som fötts i Sverige av exempelvis arabiska föräldrar uppfostras till den hierarkiska patriarkala kultur som föräldrarna omfattar. Det den svenska migrations- och integrationspolitiken har skapat är en mängd etniska parallell samhällen som alla går i otakt med det svenska samhället.

Länge nog har media och makthavare ljugit och försökt att få oss att tro att dessa horder av främlingar som sköljt över vårt land ska anpassa sig och bli goda svenska medborgare. Så är det inte, de bara väntar och bidar sin tid, den dag de med nativitetens hjälp blivit en majoritet så lär de göra sin politiska röst hörd och det lär inte vara någon ideologi som passar den genomsnittlige svensken. Statistiska Centralbyrån beräknar att Sveriges innevånarantal kommer att växa med en miljon inom de närmaste nio åren och det lär inte vara några små blåögda lintottar som föds. En kultur där en familj på två generationer blir 20 familjer vinner i längden obevekligen över en som bara skapar fyra, oavsett starantalet. Vi står inför den största utmaning den europeiska kulturen skådat sedan muslimernas senaste försök att erövra kontinenten. Endast födelsekontroll och våld kan stoppa utvecklingen. Man kan verkligen fråga sig vad som ligger bakom denna sanslösa migrationspolitik, för det kan knappast vara svenska folkets väl.

Egentligen vill jag inte vara rasist, men jag har blivit det genom det sätt mitt folk och mitt land har behandlats på av ansvarslösa altruistiska politiker. Vore jag inte rasist i den bemärkelsen att jag sätter mitt eget folk och land före andra folk och länder, så skulle jag ju helt ha kapitulerat inför tanken att vi svenskar kommer att vara utplånade som kulturfolk inom några hundra år. Jag anser att svensk kultur är överlägsen arabisk kultur och att muslimer och speciellt araber inte har i de nordiska länderna att göra. Deras kultur och religion är så väsensfrämmande från vår nordiska kultur att det omöjliggör all samexistens. De svenskar som påstår att det inte finns någon nordisk kultur betraktar jag som kättare och förrädare, några jag helst skulle vilja bränna på bål.  Jag är rasist så till vida att jag aldrig kommer att anse någon som flytt hit och erhållit svenskt medborgarskap är att räkna som svensk. De flesta som bor i Rosengård är inte svenska i mina ögon, de är främlingar och fiender till vår kultur och vårt folk. 

Dessa åsikter har jag haft ända sedan tonåren och kommer att ha dem livet ut, vill de kasta mig i fängelse för att jag tycker som jag gör är det mig likgiltigt. Jag tycker synd om de uppväxande svenska släktet som utsätts av en hänsynslös statsmakt för en skoningslös indoktrinering i skola och andra organisationer för att skolas till goda, snälla och menlösa mångkulturella idioter som aldrig ifrågasätter det öde som drabbat vårt land i form av massinvandringen. Som av stat och media skolas till ovillkorlig underkastelse av främmande kulturer som de får lära sig är överlägsna vår egen kultur. 

Så länge de som invandrade var kristna européer gick det väl an, dem kunde jag acceptera om än med besvär. Men när sedan hundratusentals araber började välla in i Sverige i början av 1980-talet var det slut med toleransen, jag blev en hatisk fullblodsrasist. Idag är jag stolt att vara rasist och främlingsfientlig, det innebär att jag älskar mitt land, min kultur och mitt folk. Samtidigt hatar jag alla utomeuropeiska intränglingar, jag vet att deras leenden och insmickrande attityd är falskt förbindlig. Jag vet att de vill beröva mig och mitt folk vårt territorium. Jag vet att de kommer att skaffa så många barn de bara kan för att med numerärens övermakt slå oss till marken. Jag vill att de återvänder till sina hemtrakter och de som vägrar vill jag slå ihjäl. Må Gud ge mig kraft i kampen mot folkförrädarna och de inträngande främlingarna.

För att förstå faran med den arabiska kulturen måste man sätta sig in i den. För en ordinär svensk är den arabiska kulturen helt obegriplig. Den arabiska kulturen och nu talar jag inte om religionen - islam, utan om strukturen i en arabisk familj. Denna är till sin uppbyggnad strikt hierarkisk och patriarkal, det vill säga fadern i huset är diktatorn, den obestridde patriarken, därefter kommer äldste sonen och efter denne modern sedan näst äldste sonen och så vidare, systrarna står i ännu lägre rang ända tills de blir bortgifta. Moderns uppgift är att ständigt laga mat, passa upp och städa efter männen vilket gör det omöjligt för henne att få tid att utbilda sig eller lära sig svenska. Något som männen inte heller vill, de vill ha sina kvinnor som obildade barnalstringsmaskiner. När fadern vill få något utfört måste sonen eller modern släppa allt denna har för händer och utföra faderns befallning.

I familjestrukturen finns ett ständigt behov av att markera och få sin rang i hierarkin bekräftad genom att oupphörligen kräva uppmärksamhet. Fadern och äldste sonen kräver ständig uppassning av modern och de yngre sönerna och döttrarna genom att dessa får utföra mer eller mindre meningslösa arbetsuppgifter. Moderns och kvinnans roll i den patriarkala arabiska kulturen är att hela tiden finna sig i männens tyranni och föda nya barn åt dem. Att en man är otrogen mot sin hustru ses som helt naturligt "han är ju man". Något stöd från religionen eller imamen kan kvinnorna inte räkna med, då ju även imamen ingår i den patriarkala strukturen. Ofta blir imamens svar till en försmådd hustru som beklagar sig över sin mans otrohet: "Du får din lön för ditt tålamod i Paradiset".

För en arabisk man är det helt naturligt att svara på en förolämpning med våld, detta är en del i den hederskultur som genomsyrar hela det arabiska samhället. Skulle någon av döttrarna i en arabisk familj försöka göra uppror och försöka bryta sig ut ur kulturen ses detta som en förolämpning mot hela familjen och släkten, något man måste ta itu med. Hedern måste återupprättas antingen måste systern giftas bort mot sin vilja med en man som kan kontrollera henne med våld eller så måste hon dö. Familjens heder kommer före dotterns liv.

Det är lätt att förstå att demokrati inte fungerar i en sådan hierarkisk struktur. För utanför familjen är det släkten och klanen som styr. Varje arabisk familj ingår i en klan med en klanledare, dennes ord är lag. I val i arabiska länder är det klanledaren som talar om vilket parti som männen ska rösta på. Den kandidat som fadern, patriarken röstar på röstar också resten av familjen på. Denna hierarkiska struktur och patriarkala kultur går tillbaka tusentals år till den tid då de flesta araber bestod av nomadiserande stammar under en stamhövding. Givetvis förnekas denna beskrivning som generaliserande och osann av alla halalhippies och politiskt rättrogna i Sverige. Det enda råd jag kan ge dessa är, åk ut till Rosengård och tillbringa en vecka i en arabisk familj. Om de nu har plats i sin trea som befolkas av 12 personer.

Människan skapar själv sina problem och sitt lidande. Aldrig förr har så många människor lidit av psykiska sjukdomar och en massa nya bokstavsdiagnoser som idag. Psykiskutbrändhet är en vanlig diagnos. Mycket av detta går nog att hänföra till vår föda, vår livstil och till de gifter vi spridit ut i naturen under århundrade. En annan faktor är den stress vår elektroniskt uppkopplade tillvaro för med sig. Folk klara inte av att vara längre än en halv meter från sin mobil, de måste ständigt kolla läget på olika sociala forum. De har mobilen med sig i sängen när de ska sova. Vi människor lever idag så långt från det liv vi en gång skapades för och ytterst få är medvetna om det. I minst 45 000 år levde vi som kringströvande samlare och jägare, innan vi en dag bestämde oss för att skapa civilisationen.

Själv har jag alltid betraktat datorer och mobiler som verktyg som vilka som helst, lika viktiga eller oviktiga som en skruvmejsel eller skiftnyckel. Visst jag kan erkänna av att det är kul och kan bli en drift att skriva på Nätet och veta att människor läser och berörs av det jag skriver. Men jag ser ingen större skillnad på det eller att skriva en insändare eller debattartikel i en dagstidning. Det viktiga är att försöka väcka människor till eftertanke, saker och ting är kanske inte alltid vad det ser ut att vara.

De sista hundra åren har varit något helt revolutionerade i människans utveckling och historia, från att i början av förra seklet lyckades flyga några meter över marken i en motordriven flygmaskin till att drygt sextio år senare landa på månen. Däremellan genomled mänskligheten två förödande världskrig som påskyndade den tekniska utvecklingen som utmynnade i ett kärnvapen. För första gången i vår historia hade vi ett vapen till vårt förfogande som kunde utplåna oss som art. Bara detta måste ju utöva ett trauma på hela mänskligheten.

Samtidigt har vi aldrig varit så många mänskliga individer på detta lilla klot, något som också är en stressfaktor. Vi är varken skapta för att leva detta stillasittande liv framför bildskärmar av olika slag eller för att vara så många som vi är på jorden. Anledningen till det sista är att läkarvetenskapen lyckas hålla liv i oss längre och minska barnadödligheten så fler når fruktsam ålder. Vi har satt naturen ur spel. Naturen strävar alltid efter balans mellan olika arter och att de olika biotoperna ska fungera inbördes. Detta förstör vi genom att skövla regnskogarna och plantera oljepalmer i dess ställe. 

Medvetenheten över alla dessa av människan skapade problem är i sig en stressfaktor och en anledning till lidande. Vi vet att vi kan skapa lösningarna på problemen lika väl som vi kan skapa fler problem, men vi har lyckats skapa en massa vidskepliga och religiösa föreställningar om oss själva som hindrar oss från att lösa en del av problemen. Vi ger oss själva en allt för stor frihet utan att lägga ansvar på oss själva för det denna frihet leder till. Man brukar tala om frihet under ansvar. Vi målar in oss i hörn med föreställningar om demokrati och mänskliga rättigheter, vad är det som säger att vi har rättigheter när dessa utgör ett hot mot andra arter. Vi människor blir bara mer och mer förvirrade i en helt galen värlld.