Det svenska mediaetablissemanget har sedan många år målat upp bilden av Ryssland som det stora hotet mot freden och speciellt ett hot mot läget i Östersjöregionen. Är detta verkligen en rättvisande bild av Ryssland eller har även NATO en stor del av skulden i det upptrappade läget? 

Låt oss ta en titt på USA:s politik när det gällde deras egen bakgård, Sydamerika. Så fort någon nation fick en socialistisk ledare så gick man in och fick honom avpolleterad och satte in en USA vänlig militärjunta. Detta föranledde högljudda protester från vänsterrörelserna här i Europa, man talade om en imperialistisk politik. Egentligen var det ju inte konstigt att USA till vaje pris ville undvika en Moskvatrogen regim i Sydamerika, man hade ju lärt sig av Kuba-krisen 1961 då Moskva försökte installera kärnvapenmissiler på Kuba.

Samma situation har dagens Ryssland, NATO flyttar ständigt fram sina positioner trots löften om det motsatta. När så Washington avsatte den Moskvavänliga regeringen i Ukraina genom Majdan upploppen så fick Moskva nog och räddade sin flottbas i Sevastopol på Krim. Utan denna bas hade Svarta havet varit prisgivet åt NATO. Efter denna snabba aktion från Moskva började hestsen och sanktionerna mot Ryssland, man ville att de skulle lämna Krim och dess huvudsakliga ryska befolkning åt Ukrainas godtycke. Därefter har NATO trappat upp det säkerhetspolitiska läget och placerat ut flyg och radar från Island till Rumänien. Samtidigt patrullerar man de Baltiska staternas gränser med amerikanska Stryker-fordon med fladdrande amerikanska flaggor. I Polen har USA placerat 4000 soldater och 250 pansarfordon allt för att provocera Ryssland. Det omvärlden nu fruktar är att ryskt flyg och NATO flyg råkar i konflikt med varandra under sina patrullflygningar. Vi såg ju hur galningen Erdogan i Turkiet lät ett av sina USA-byggda F-16 skjuta ner ett ryskt bombplan av typen Su-34 för att detta flugit över turkiskt luftrum under 15 sekunder. Varför skrotade man inte NATO samtidigt som man skrotade Warszawapakten, den frågan kan man ställa sig?

Ska man summera läget så håller oljan på att ta slut därav utvecklingen av elbilar runt om i världen. Det råder brist på råvaror speciellt åtråvärda metaller därav oroligheterna i Afrika, speciellt Kongo-Kinshasa som är mycket mineralrikt. Både Kina, Ryssland och USA rustar för fullt och moderniserar alla sina vapensystem. Kina satsar på hangarfartyg för att kunna försvara sina intressen i haven runt Kina, man har ockuperat en mängd småöar och gör anspråk på territorialvattnen runt dessa. Förmodligen kommer man inom kort att börja borra efter olja i haven runt dessa. När det gäller Kina och USA så är Kina den största exportören till USA och det råder ett enormt handelsunderskott mellan dessa nationer. Kina har fått betalt i amerikanska statsobligationer och skulle de kräva att dessa löses in skulle USA stå på ruinens brant och dess enda utväg vore att förklara Kina krig. Kina för för övrigt en ganska smart ekonomisk politik, de köper upp allt guld de kan komma över och planerar att binda yuanen till en guldmyntfot. Detta skulle innebära att yuanen blir Asiens reservvaluta och att dollarn mister sitt värde.

Donald Trump vill föra en isolationistisk politik som minskar USA:s importbehov, man vill börja tillverka produkterna i USA istället för Mexiko och Kina. Samtidigt har USA sedan länge krävt att Kina skriver ner värdet på yuanen.

Sammantaget ser det ganska mörkt ut, man rustar för krig runt om i världen samtidigt som världens befolkning ständigt ökar. Redan nu råder det brist på rent vatten och spannmål på flera håll i världen. Orättvisorna ökar också, ett litet fåtal blir ohyggligt rika medan de fattiga ökar i antal. Det räcker med en ekonomisk depression för att rita om den politiska kartan, vi skulle få se samma fenomen som på 1930-talet de populistiska nationalistiska partierna skulle få vind i seglen och detta skulle förmodligen leda till nya politiska allianser olika nationer emellan och ett nytt stort krig i slutändan. Jag tror att detta scenario står helt klart för många politiska ledare som börjar se om sina hus. Se bara på Turkiet, de har skaffat sin egen Hitler i form av Erdogan som börjar tala om Storturkiet. Det skulle inte alls förvåna mig om han är så galen att han anfaller Grekland och de Baltiska staterna i sina ambitioner att skaffa "livsrum" åt turkarna. Det är också mycket tänbart att han lierar sig med muslimska krafter i Asien och Mellanöstern vilket skulle oroa Israel. Detta kan bli den tändande gnistan för ett nytt krig i Europa, det börjar i den östra regionen men kommer snabbt att sprida sig. NATO och EU kommer att falla samman som de korthus de varit efter kalla kriget. Att England lämnade EU var nog ganska smart i ett längre perspektiv.

Tydligen så byggs det skyddsbunkrar för glatta livet i både Ryssland och USA. Ryssland säger att de har skyddsbunkrar för i stort sett hela sin befolkning. Varför man bygger bunkrar om man inte planerar för krig kan man fråga sig!? Även här i Sverige har intresset för bunkrar ökat, gamla cilvilförsvarsbunkrar som man bommat igen har öppnats och dammats av. Bunkrar som används i annat syfte har återgått till civilförsvaret. Jag ställer mig frågan vad vet statsmakterna som de inte vill tala om för medborgarna?

Uppenbart håller det storpolitiska läget på att trappas upp, man hetsar till höger och vänster. Här i Sverige oroar man sig för att Ryssland ska lägga sig i valrörelsen 2018 med hänvisning till vaga uppgifter från CIA om att Ryssland skulle haft ett finger med i presidentvalet som lett till att Trump vann. Vem skulle Ryssland satsa på här i Sverige, Vänsterpartiet, Feministisk Initiativ eller Sverigedemokraterna? De som är mest hätska i tonen mot Kreml är Röfven och hans socialdemokrater. 

Ja, fan vet vad som är på gång tur man bor i ett gammalt hus som är byggt under kalla kriget och försett med skyddsrum.

Läser på Text-TV att polisen vill kunna kalla in militären som hjälp vid större terrordåd, vilket är förståeligt. Men aatt polisen vill ha till en lagändring för att kunna ta mer hjälpav militären finner jag högst oroande. Efter Ådalen 1931 där militären sköt ihjäl ett antal demonstrerande arbetare gjordes en lagändring som förbjöd militären att ingripa mot medborgarna, nu vill man tydligen riva upp denna lagändring. 

Visst vi kanske behöver sätta in militär om landets muslimska befolkning reser sig och kräver att Sverige blir ett muslimskt kalifat. Det otäcka med det är att man från politiskt håll skapat ett problem genom att släppa in främmande kulturelement i landet som kan skada ursprungsbefolkningen, sedan vill politikerna inte ta ansvar för den utveckling man satt igång genom detta. 

Ändar man lagen så kan militären sättas in mot vem som helst som av statsmakterna uppfattas som farlig. Det kan betyda att militären sätts in mot etniska svenskar som fått nog och tycker att nu får landet gränser stängas och vi får kasta ut de värsta rötäggen av dem som kommit. När maktapparaten inte tycker att det räcker med poliser för att skydda den utan vill ta hjälp av militären är det något som är jävligt fel i ett land som kallar sig demokratiskt.

Om det är någon som kan beskyllas för nazism och fascism så är det Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och inte de holländska politikerna som satte stopp för denne despots politruker som försökte värva röster bland Hollands turkar. Det Erdogan försöker få till stånd är en ny turkisk grundlag som ska ge honom obegränsade maktbefogenheter, i princip ska han kunna sitta kvar som Turkiets president på livstid. Det finns otäcka paralleller till den folkomröstning som hölls i Tyskland den 23:e mars 1933 där Hitler genom i ett val bad det tyska folket att ge honom befogenheter att upphäva demokratin i Tyskland. Lagen kallades Ermächtigungsgesetz eller Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich och innebar att man upphävde tryckfrihet, åsiktsfrihet kort och gott avskaffade Weimardemokratin. Det som öppnade upp för denna folkomröstning var Riksdagshusbranden den 27 februari 1933 i Berlin, precis som militärkuppen gav Erdogan möjlighet att genomdriva en författningändring i Turkiet. Att skicka Erdogantrogna politiker till Europas städer för att värva röster bland exilturkar är osmakligt och vidrigt. 

Det som är mest anmärkningsvärt i detta sammanhang är att Turkiet försöker bli medlem i EU, som jag ser det bör EU avbryta alla diplomatiska förbindelser med Turkiet och bygga en mur mot landet så inga flyktingar kan ta sig från Turkiet in i EU-området. Erdogan använder flyktingarna i landet som ett påtryckningsmedel mot EU och Bryssel, får han inte som han vill hotar han att öppna gränserna för en ny våg av flyktingar med EU länderna som mål. Erdogan ska behandlas med järnhand och inte med silkesvantar. Felet är att Turkiet genom sin närhet till Ryssland är en viktig pusselbit i Natos strategiska spel. Det finns till exempel en stor amerikansk flygbas i Turkiet samt åtskilliga signalspaningsanläggningar med kapacitet att spana in i Ryssland. Allt detta vet Erdogan och utnyttjar det till fullo.

Läget i Östasien trappas upp med nya missilupskjutningar av Nordkorea, som svar på detta har USA i Sydkorea installerat avancerade radaranläggningar och ett antimissilförsvar. Detta ses inte med blida ögon av Ryssland och Kina som begriper att med dessa radaranläggningar kan man även spana på dessa två länder. Man kan nog lugnt utgå från att Nordkorea fått hjälp att utveckla både kärnvapen och missiler av arbetslösa ryska ingenjörer och forskare som blev arbetslösa i början av 1990-talet när Sovjet kollapsade. Dessa forskare har lockats till Nordkorea med en priviligierad lyxtillvaro och en hög lön utbetalad i västvaluta eller guld. All kunskap kan köpas i dagens globaliserade värld, även avacerad vapenteknik. 

Själv tror jag bara det är en tidsfråga innan Japan skaffar sig egna kärnvapen, då Japan är ett av Nordkoreas mål vid sina missiluppskjutningar. Nordkoreas diktator är nog en av världens statsmän som är fullt kapabel att starta ett kärnvapenkrig. Han och hans generaler lever i sin egen paranoida värld där minsta provokation kan utlösa oförutsägbara reprisalier. Med Donald Trump i Washington och Kim Jong-un i Pyongyang har världen blivit en farligare plats att leva i.

Den där Pellejönsen till försvarsminister aviserar att allmän värnplikt ska återinföras, av årskullarna 1999 0ch 2000 kommer 13 000 att kallas in för värdering, av dessa kommer 4000 att tas ut för militärutbildning. Jag undrar efter vilka kriterier man kommer att välja ut dessa fyratusen? Antagligen ska väl hälften vara kvinnor och resten ha invandrarbakgrund eller vara HBTQ-personer. Alla stridisar och sådana som skulle duga till soldater kommer automatiskt att sållas bort, man kommer att fokusera på social och verbal förmåga, så att de blivande svenska soldaterna ska kunna tala fienden till rätta. Man kan väl gissa att framtidens officerare kommer att bestå av en massa beskäftiga flator. Med en utbildningstakt om 4000 om året lär det ta lång tid att bygga upp en slagfärdig armé, rekryteringen av yrkesmilitärer har ju inte gått så bra trots alla annonskampanjer.

Att ställa sig till svenska försvarets förfogande är i mina ögon rena själmordsuppdraget, då svensk militrär tappat allt vad kompetens heter under alla de år som gått sedan man började avveckla det svenska försvaret. Försvarsmateriell för miljarder har destruerats, nya reservmotorer gjordes obrukbara genom att man spräckte motorblocken, man körde över materiell med bandfordon för att göra det obrukbart. Allt från kanoner till bajonetter förstödes. Att sälja det var inte att tänka på, det var ju krigsmateriellexport. Våra mobiliseringsförråd tömdes ett efter ett och det mesta förstördes och en del såldes. Själv köpte jag några gamla hjälmar och en komplett snödräkt samma typ som användes under finska vinterkriget, en gasmask och lite första förbandsmateriell.

Ska bli intressat att se vad det blir av det hela, den som lever får se. Skulle väl vara lämpligt att installera ett starkt robotförsvar på Gotland, jag förstår inte vad man ska med en handfull stridsvagnar där? Dessa kan ju först komma till användning när fienden redan invaderat ön, det är väl bättre att hindra honom att kunna landstiga. Själv skulle jag installerat taktiska kärnvapenmissiler om jag varit ÖB eller försvarsminister. Men det där med kärnvapen satte ju kärringarna i riksdagen stopp för redan på 1960-talet. Ack mitt kära fosterland vad har det blivit av dig?

Rätt roligt att läsa en bok av GW Persson där huvudpersonen är SÄPO:s kvinnliga operativa chef. Jag har alltid haft ett intresse för olika underrättelsetjänster, speciellt de svenska alltifrån Carlos Adlercreutz militära C-byrå som sorterade undergeneralstaben till polisens som låg under Stockholmspolisens kriminalavdelning det som senare skulle bli SÄPO. Det verkar som det från början var ganska rejält folk som besatte tjänsterna inom den svenska underrättelse- och säkerhetstjänsten, men det hela spårade ur under Palmes diktatoriska välde då en inkompetent idiot som Hans Holmer blir SÄPO-chef. Liksom att Palme inte litade på militären utan skapade sin egen underrättelseyjänst IB uttytt som Informations Byrån eller Inhämtning Birger efter dess chef Birger Helmer. 

Den siste SÄPO-chefen värd namnet var väl P.G.Vinge som kom på kant med Palme och hans IB. Efter IB, Geijer-affären, Ebbe Carlsson-affären och alla andra affärer har det mest varit skit med SÄPO, det gick politik och prestige i hur det skulle skötas. På den militära sidan ersattes C-byrån efter kriget av T-kontoret under Tede Palms ledarskap, detta upphörde 1964 i samband med att den hemliga militära underrrättelsetjänten omorganiserades. Idag sköts verksamheten huvudsakligen av MUST och FRA. Som med all underrättelseverksamhet så blir det mest skit när politikerna lägger sin näsa i hur det ska skötas. Idag är det inte sunt förnuft och kompetens som styr verksamheten utan politisk korrekthet, något som inte minst avspeglade sig i det så kallade zigenarregistret som Malmöpolisens underrättelsetjänt upprättat med all rätt.