Fenomenet Hitler är ganska intressant, speciellt här i Sverige där han hålls upp som en spegel och symbol för all ondska som tänkas kan. Historiskt sett är Hitler en ganska ordinär despot, det har funnits långt värre. Kinas förste kejsare Qin Shi Huangdi var en betydligt mer osympatisk person än både Hitler och Stalin. Hitler var privat en ganska trivial person, överdrivet belevad mot kvinnor och långrandig i sina konversationer. Medans den kinesiske kejsaren var en grym och högst otrevlig person som gick så långt att han lät avrätta sina närmaste släktingar, något som varken Hitler eller Stalin gjorde (det går visserligen ett rykte om att Stalin lät mörda en av sina fruar). 

Vad det handlar om är tiden, man har lyckats hålla liv i det historiska minnet av Hitler medan despoter som Djingis Khan, Qin Shi Huangdi, Taras Bulba och andra har förbleknat. De flesta svenska politiker är oerhört dåligt pålästa när det gäller historia, de kommer ibland med påståenden helt gripna ur luften väl medvetna om att folk i allmänhet är ännu mer okunniga än de själva är. De använder sig ofta av referenser till nazismen och fascismen utan att förstå att det saknas substans i deras påståenden. Man kan inte kalla åsikter som inte är socialistiska, konservativa eller liberala för fascistiska rätt av. De flesta verkar inte veta vad fascism innebär och blandar samman fascism med nazism. 

Fascismen var exempelvis inte rasfixerad, judarna i Italien behandlades precis som vilken italienare som helst, det var först när Italien ockuperades av tyskarna som deras situation förändrades. Fascismen är till sin grund en socialist liknade konstruktion där samhället delas upp i korporationer, indelade yrkesvis. Mot dessa korporationer står arbetsgivarkorporationen och dessa förhandlar precis som fackföreningarna med arbetsgivaren, skillnaden är bara att staten har den övergripande makten. Vid en konflikt kan staten gripa in och döma, man medlar inte som i en demokrati. Statens intressen är överställda individens och korporationerna, individen är bara en kugge i staten.

Fascismen strävar liksom socialdemokratin mot en välfärdsstat där medborgarnas behov tillgodoses genom att staten kräver in skatt som sedan fördelas på sjukvård, barnavård, skola, underhåll av järnvägsnät och vägar. Pressen kontrolleras av staten liksom allt annat. Dock har konstnärer och andra artister en ganska stor frihet så länge de inte går till angrepp mot staten. Den fascistiska staten vill inte medborgarna något illa, den vill att alla ska ha det bra utan att för den skull tillgripa kommunism där staten lägger under sig alla produktionsmedel. I den fascistiska staten kvarstannar produktionsmedlen i privat ägo men är under statens uppsyn. Arbetar-korporationerna förhandlar om löner och arbetsvillkor men kan inte strejka då detta skadar staten och nationen.

Jag vet inte om detta är så förfärligt som Annika Strandhäll och Stefan Löfven försöker framställ det när de gapar om fascism? Förmodligen är de ganska dåligt insatta i fascismens grundidéer. Själv lärde jag känna den svenska fascismens grand old man, Per Engdahl i slutet av hans liv och hade många diskussioner med honom om fascismens idéer. Jag läste även en del av hans böcker och pamfletter. Jag kan inte påstå att jag upplevde fascismen som så fruktansvärd och frihetsinskränkande som dagens politiker försöker få den att framstå. Jag vill dock påpeka att jag inte delar fascismens idéer, då jag är allt för individualistisk för det. 

Genom att låta det ske med små steg har man kunnat få vansinnet att sprida sig i samhället utan att folk reagerat nämnvärt. De flesta har fortsatt förtroende för politikerna trots att de vanskött Sverige under årtionden. Sådant folk avfärdat som stolligheter och galenskap för några decennier sedan passerar idag som helt normalt. Bara ett litet fåtal har lyckats hålla huvudet kallt och inte låtit sig dras med i vansinnet. Många vågar inte kämpa emot då de fått sig itutat att det normala människor ser som galenskap tillhör värdegrunden idag. 

Folks tyckande och tänkande styrs av en liten kulturmaffia som satt agendan för den politiska korrektheten och värdegrunden, vars första tes är "att alla är lika mycket värda". Allas lika värde är ett mantra som politikerna upprepar gång på gång som om det skulle lösa alla problem. Vem som helst med lite insikt i det kapitalistiska samhället vet att alla inte är värda lika mycket, hade det varit så hade alla haft lika lön. En raketforskare är alltid värd mer än trappstädaren som knappt kan läsa och skriva.

Att ifrågasätta vansinnet kan bli en dyr historia då man utsätts för omgivningens stigmatisering och kan riskera att förlora jobbet och sitt anseende. Detta tycks inte stå i strid med tanken om yttrandefrihet och åsiktsfrihet som man så ömt vårdat som en del av det demokratiska arvet. Har man fel åsikter eller sympatiserar med fel politisk parti så är det fritt fram att hänga ut folk i media och beskylla dem för nazism, rasism och fan vet inte allt. Att vi skulle vara på väg mot diktatur föresvävar bara ett litet fåtal som behållit förmågan att tänka självständigt, den stora massan fattar ingenting.

De hänger sig glatt åt "Mello" och "Så ska det låta" på TV och skänker inte en tanke åt att det håller på att gå åt helvete med Sverige. Vår valuta har inte varit så usel mot övriga valutor på årtionden, men sådant märker folk först när de åker på semester. Till vardags så fyller de bara varukorgen och betalar med plastkortet utan att bry sig om att varorna har ökat med några procent på ett halvår. Jag minns när tidningen hade samma pris år efter år, det var på den tiden Sverige var en fungerande nation styrd av ansvarsfulla politiker. Dagens politiker ägnar sig bara åt vänskapskorruption och mygel. De ser inga problem med att ha privata intressen i en fråga de själva utreder. Fy fan. När fan ska svensken vakna och slå näven i bordet?

När fan ska de dumma svenskarna fatta vilket fulspel USA bedriver för att få kontrollen över världens mineral och oljetillgångar. Under kalla kriget hette det att det var kampen mot kommunismen som fick USA att rycka ut som världspolis men hela tiden var det för att få kontrollen över de tillgångar som fanns i främmande länder. Man störtade Allende i Chile för att få kontrollen över landets kopparfyndigheter och dess salpeter som alltid varit viktig för framställningen av krut och sprängämnen. På 1960-talet var det CIA som såg till att Katanga-provinsen bröt sig loss från den nyligen fria republiken Kongo och att landets laglige premiärminister Patrice Lumumba mördades av Moise Tshombes trupper allt för att få kontrollen över det mineralrika Katanga. I det smutsiga Kongokriget utnyttjade CIA belgiska legoknektar och belgiska piloter som flög de Fouga Magister-plan som Katanga förfogade över. I denna soppa blandade sig svenskarna som åkte till Kongo på ett FN-mandat. Med flygbolaget Transair flög man ner svenska trupper och några J-29 "Tunnan" plan. Dessa var inblandade i luftstrider med Tshombes Fouga Magister. Men inte ett ord om USA:s inblandning fanns att läsa i den svenska pressen.

Samma sak upprepar sig idag i kriget i Syrien där man framställer USA som de goda befriarna när de i själva verket är de som anstiftat inbördeskriget och förlängt kriget så länge de kunnat för att förstöra så mycket syrisk infrastruktur som möjligt. Detta för att vid ett eventuellt maktskifte kunna erbjuda den nya amerikanska marionettregeringen "hjälp" med återuppbyggnaden som hade gått till amerikanska firmor som tjänat storkovan. Detta skedde även i Irak där amerikanska kontraktörer tjänade enorma belopp på återuppbyggnaden efter kriget samt att man gav privata säkerhetsbolag uppgiften att skydda dessa. 

Här hemma i ankdammen oroar man sig mer för Ryssland som utmålas som det stora hotet. Det enda hotet är de svenska regeringarnas spel under täcket med USA, något som pågått sedan andra världskrigets slut och som fått Ryssland att betrakta den svenska neutraliteten som ett stort skämt. Ända sedan 1950-talet har svenska flygvapnet spionerat och signalspanat på ryssarna vilket givetvis gett upphov till en viss irritation från rysk sida. Så fort Ryssland visade tendenser på att inte låta sig utplundras av de globala företagen efter Sovjets fall, så utpekades de som fiender av USA något som svenskarna snabbt hängde på. En svensk förväntas per automatik att solidariskt ställa sig på USA:s och det globala kapitalets sida mot alla länder som inte underkastar sig Washingtons agenda.

Att det finns något som kallas "The Deep State" är ett okänt begrepp för de flesta svenskar. Skulle de någon gång få nys om det så får de snabbt veta att det bara är en konspirationsteori påhittad av foliehattarna. Deep State är ett samlingsnamn på den oheliga allians som västliga underrättelsetjänster ingått med multinationella bolag för att iscensätta krig och oroligheter avsedda att skapa möjlighet för bolagen att tjäna pengar. De främsta aktörerna är brittiska MI6 och GCHQ, amerikanska CIA och NSA samt franska DGSE. Dessa tre nationer har alla varit involverade i spelet om makten i Syrien där man gått så långt att man stöttat IS mot de syriska regeringsstyrkorna samt iscensatt gasattacker som man sedan skyllt Assad för. 

Det är knappt lönt att skriva om detta då de flesta svenskar är så hjärntvättade av propagandan i Bonnierkoncernens blaskor att de inte längre kan tänka själva. Man ska alltid frågas sig: vem tjänar mest på detta när en konflikt är under uppsegling. Oftast dyker det upp ett eller annat storbolag med intressen i olja eller mineraler i periferin, samtidigt som det militärindustriella komplexet alltid är intresserade av att hålla konflikter vid liv. Hotet om krig får nationer att rusta sig och de som äger intressen i försvarsindustrin tjänar pengar. Gissa om SAAB och Wallenbergarna tjänade pengar under kalla kriget? 

Nordkoreas kärnvapenmissiler är här för att stanna. Nyheterna hade ett inslag om det kommande toppmötet mellan Donald Trump och Kim Jong-Un i Vietnam där man ska diskutera en kärnvapenfri Korea halvö. Innerst inne tror jag inte Trump tror att Kim Jong-Un har för avsikt att skrota sina kärnvapen utan mötet är mer ett spel för hemmapubliken i USA. Trump försöker ge ett intryck av att han uträttar något utrikespolitisk. Jag tror tvärtom att Nordkorea intensifierat sitt kärnvapen och missilprogram. 

Militärt och taktisk är kärnvapen det enda som kan skydda regimen i Nordkorea, då Kina knappast kommer till deras undsättning så som skedde på 1950-talet. Med tiden kommer världen att vänja sig vid att Nordkorea är en medlem i kärnvapenklubben precis som med Israel som fortfarande inte erkänner att de har kärnvapen. Värst av allt är att Israel förmodligen fick hjälp av USA att få tillgång till klyvbart material. Vem som hjälpt Nordkorea kan man bara spekulera i, förmodligen har de fått hjälp av arbetslösa ryska kärntekniker vid Sovjets kollaps. 

Kärnvapen är den bästa avskräckningen och bästa det skyddet för att förhindra en invasion att sitt territorium. När Kina ingrep i Koreakriget på 50-talet hade den USA-ledda alliansen nästan invaderat hela Nordkorea. Det kom som en chock för USA när hundratusentals kineser stormade in norrifrån och kastade ut USA ur Nordkorea. Nordkorea fick också hjälp av Sovjet som skickade MiG-15 plan som flögs av ryska toppiloter. Detta blev också en chock för de amerikanska piloterna som var tvungna att sätta in sina senaste jaktplan F-86 Sabre i kampen.

Tror för övrig Kina är rätt nöjda med en kärnvapenförsedd buffert i form av Nordkorea, något som gynnar deras geopolitiska ambitioner. Kan de binda upp amerikanarna i Sydkorea och i vattnen runt Japan så har de större handlingsutrymme i Sydkinesiska havet. Världen har idag tre stormakter, USA, Kina och Ryssland. Kina har stora ambitioner att till år 2049 på hundraårsdagen av Folkrepublikens tillblivelse vara den ledande stormakten i världen. I denna plan är ett kärnvapenförsett Nordkorea en viktig bricka. 

Det svenska systemet har ett inbyggt systemfel som gör att man inte kan tillvarata landets intellektuella resurser. På samma gång som man påstår att det finns en strukturell rasism i Sverige så finns det en strukturell motvilja mot smarta människor. Detta kommer sig främst av att socialdemokratin under sitt obrutna maktinnehav från 1936 till 1976 predikade sitt budskap att alla hade samma förutsättningar i Sverige, något som är helt fel. Fråga vilken genetiker som helst och han kommer att förklara att två föräldrar med högt IQ förmodligen kommer att få en avkomma med högt IQ medans en intellektuellt lågpresterande gatsopare som gängar sig med en servitris förmodligen inte får några Nobelpristagare till barn. Men sådana fakta passar inte in i den socialdemokratiska agendan och världsåskådningen och därför byggde socialdemokraterna upp ett skolsystem som missgynnade alla med högre IQ eller som på annat sätt inte passade in i det likriktade och konformistiska skolsystemet.

De socialdemokratiska skolpolitikerna levde i en föreställning om att alla barn föddes med likadana intellektuella resurser och att skolan gav dem samma möjligheter att förverkliga dessa och sig själva. I verkligheten var det svenska skolsystemet fördummande och i all synnerhet betygssystemet. Hade man i en klass med 30 elever tio stycken högintelligenta högpresterande elever så fick man inte ge alla dessa tio eleverna femmor i alla ämnen även om de förtjänade detta. Betygen skulle vara fördelade utefter en rättviseskala som bara en idiot eller socialdemokrat förstår. Från sådana idéer har tanken om allas lika värde fötts. Att man sedan från svensk sida inte lyckats översätta FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna korrekt har väl bidragit till denna felaktiga syn på människors värde.

I FN-konventionen står att: "All humans are equal in dignity and rights" - alla människor är lika i värdighet och rättigheter, inte värde! Detta att alla har lika värde har gått politikerna på hjärnan, precis som en hjärnkirurg skulle ha samma värde som en gatsopande analfabet, vem som helst med sunt förnuft finner att det faller på sin egen orimlighet. Alla dessa felaktigheter har gett upphov till systemfel som gör att Sverige inte förmår att ta vara på de begåvningsresurser som finns hos folket. Istället har man premierat lojalitet och rent rövslickeri vilket fått till följd att svågerpolitik och nepotism brett ut sig i samhället inte minst bland politikerna. Bara om man råkar vara född i en rik familj som kunnat skicka barnet till någon dyr privatskola har elevens intellektuella resurser kunnat tillvaratas och han eller hon har fått ett betyg som motsvarar kunskapsnivån och de intellektuella resurserna.

Den massinvandring från länder i Mellanöstern och Afrika som föregått under senare årtiondena har verkligen inte gynnat medelintelligenskvoten i Sverige. Många från Afrikas horn har ett medel IQ på 65 vilket gör dem oerhört svårplacerade på en specialiserad arbetsmarknad som den svenska. Att i det läget "skapa" enkla jobb är nationalekonomiskt vansinne. Man tillvaratar inte heller de fåtaliga intellektuella resurser som kommit med massinvandringen, det sätter systemet effektivt stopp för. Finns det en utbildad raketingenjör bland invandrarna så kan man ge sig fan på att han jobbar som spärrvakt på tunnelbanan. Sverige styrs och administreras av en hop inkompetenta idioter, den som inte inser det är själv en idiot. Hela vårt politiska system gynnar dessa inkompetenta jasägare och alla som höjer sig över de andra intellektuellt fryses ut. SD är det bästa exemplet på det, är du smartare än Jimmie Åkesson så blir du utesluten.

Det socialdemokratiska maktinnehavet från 1936 till 1976 verkar ha berövat svensken all förmåga att tänka själv med vissa undantag. Under denna tid drevs kollektiviseringen och likriktningen till sin spets, vikten av solidaritet med länder på andra sidan jordklotet var ett mycket viktigt inslag. Jag misstänker att detta var en förberedelse för massinvandringen som länge fick pågå utan några större protester, folk trodde i sin enfald att alla som kom var riktiga flyktingar så som regeringen påstod. Det var först hösten 2015 som svenskarna började vakna och insåg att allt inte stod rätt till, varför gick folk till fots genom Europa bara för att komma till lilla Sverige?

När sedan S och MP med hjälp av L och C drev igenom gymnasielagen som innebar att närmare 9 000 afghanska hazarer fick möjlighet att stanna i Sverige trots att de saknade asylskäl så vaknade ännu fler. Men den stora majoriteten valde att tiga och snällt tro på makthavarnas narrativ. De hade lärt sig att kritiserade man asyl- och invandringspolitiken så kunde man råka illa ut. Folk hade ju hört talas om vänsterextremister som brutit sig in hos folk och vandaliserat allt medan ordningsmakten på order uppifrån titta åt ett annat håll. Det var i denna veva som man allt högljuddare började prata om hotet mot demokratin och hur viktigt det var att försvara demokratin. Något som fick de självständigt tänkande att ana ugglor i mossen.

Att vanstyret av  Sverige och den totalt ansvarslösa migrationspolitiken fått fortsätta beror till stor del på den hjärntvätt och likriktningen folket utsatts för under mer än ett halvsekel av den statskontrollerade medieapparaten där SVT och den Bonnierägda koncernen ingår. Under 1990-talet lanserade man "politisk korrekthet" för en bredare publik, innan hade det mest varit kultureliten som anammat detta begrepp från USA. Därefter kom "värdegrunden" som exkluderade alla andra åsikter utom dem som statsmakterna och media bestämt. Det var då alternativ media började dyka upp då gammelmedia ibland gick till sådan överdrifter i sin nyhetsrapportering att även den mest enfaldige lyckade genomskåda bluffen.

Värst av allt var att under Reinfeldtsperioden bedrev man samma slag av migrationspolitik som tidigare socialistregeringar bedrivit. Det var som om enda alternativet för väljare som såg vartåt det barkade var att rösta på Sverigedemokraterna som under 2000-talet växte kraftigt. Detta gav upphov till den nuvarande politiska låsningen där man genom kohandel och oheliga allianser ser till att hålla SD utanför allt politisk inflytande. Vi sitter fortfarande med samma odugliga regering som innan valet som tack vare Centerns och Liberalernas inflytande kommer att bedriva en ännu generösare migrationspolitik. De flesta svenskar har inte insett att våra makthavare bedriver en folkutplånade politik, om 150 år finns inte svenskarna som folkgrupp längre vi är bastardiserade och mer eller mindre utplånade som kulturfolk.

Bara detta att vi gång på gång får höra att Sverige inte har någon egen specifik kultur och att vi alltid haft invandring till Sverige. Unga människor idag känner inte till något annat Sverige än det mångkulturella, de har aldrig upplevt det trygga homogena Sverige med något tusental arbetskraftsinvandrare om året. De vet inte hur det var när invandrargäng inte terroriserade skolgårdarna, när man inte behövde läsa om skottlossningar och dödsskjutningar varje vecka. När unga kvinnor inte behövde vara rädda för att gruppvåldtas så fort det blev mörkt ute. Den unga generationen invaggas i tron att Sverige alltid sett ut som det gör idag. Skolan har från att ha varit en läroanstalt förvandlats till en indoktrineringsanläggning. Samtidigt har man med den ökade kriminaliteten som förevändning kunnat bygga ut kontrollsamhället med ökad kameraövervakning och en alltmer militariserad polis. Ändå så ser majoriteten av svenskarna inte vartåt det bär.

SVT-serien "Nedsläckt land" väcker många tankar och frågor. Skulle en sådan kris uppstå skulle precis som i serien olika fraktioner uppstå. I en mångkulturell stad som Malmö är jag rädd för att etniska gränser snabbt skulle uppstå, det skulle bli vi mot dom. Svenskar skulle ha lättare att samarbeta med andra etniska svenskar. Detta skulle vid en riktigt långvarig kris med stängda varuhus kunna leda till att gängen i Rosengård och de andra invandrarförorterna gav sig ut på plundringståg riktade främst mot affärer men även mot de mer välbeställda områdena i Malmö.

Snabbt skulle mat och rent vatten bli en bristvara som vissa individer i ett kritiskt läge skulle vara beredda att med våld tillskansa sig. Kreativa människor skulle klara sig bättre än de med tummen mitt i handen. I de flesta hem saknas campingkök, fotogen och stearinljus, likaså har inte många hårt bröd eller skorpor, ris eller pasta och konserver så de klara sig i veckor. För att äta ris och pasta fodras att man har vatten och möjlighet att värma detta. Alla sådana faciliteter och produkter kommer att bli eftertraktansvärda. 

Det jag tror kommer att hända i städer som präglas av mångkultur är etniska konflikter där folk kommer att hålla ihop etnisk och se det som helt okej att plundra människor av annan etnicitet än den egna. De som är vana att lösa konflikter med våld kommer att göra det. Min gissning är att en storstad som Malmö klarar max två veckor innan civilisationens fernissa börjar krackelera och folk börja gå "medieval" och våldet verkligen börjar breda ut sig.

Det är en sak med en liten grupp på nio personer som i TV-serien, en helt annan med en storstad på hundratusen personer. Folk i ett hyreshus skulle säkert kunna snacka sig samman och samarbeta mer eller mindre. Största problemet skulle bli de grupper av plundrare som skulle dra runt i staden och först ge sig på livsmedelsaffärer och varuhus men sedan övergå till att plundra privatbostäder. Jag är övertygad om att problemet med mångkultur skulle visa sig i all sin prakt vid en sådan långvarig kris. 

Vad jag inte förstår är varför svenskarna inte är mer oroade än de är över utvecklingen i deras land. Det verkar som de flesta är rätt nöjda med invandringen, avsaknaden av integration, kriminaliteten, polisbristen, likgiltigheten från rättssystemet och politikernas totala oförmåga att ta itu med problemen. Själv är jag djupt oroad och glad att jag inte har hela livet framför mig, jag bara hoppas att samhället håller samman den tid jag har kvar.

Som medborgare borde man vara heligt förbannad över att politikerna aldrig gjort en konsekvensanalys över massinvandringens konsekvenser för ett välfärdssamhälle. Trots bristen på integration, bristen på bostäder, lärarbrist och stora brister inom sjukvården så fortsätter man att ta in nya migranter, denna gång anhöriga till alla dem som kom 2015. Hur fan tänker dessa stolpskott till politiker? Skiter de fullkomligt hur det går för landet? 

Som Malmöbo hör man dagligen om den eskalerande kriminaliteten, visserligen påstod man häromdagen att bostadsinbrotten minskat, något som säkert har sina naturliga förklaringar. Tjuvarna har säkert kommit på något mindre ansträngande sätt att skaffa sig inkomster än att bryta sig in i folks bostäder och sedan behöva omsätta stöldgodset till kontanter. Drivkraften bakom den mesta kriminaliteten är drogerna, något som flödar in i Sverige via Öresundsbron.

Droger är något samhället aldrig kan stoppa hur hårda straff man än inför. En bransch som globalt omsätter mer pengar än alla de största oljebolagen tillsammans stoppar man inte så lätt. Det var med invandringen de illegala drogerna kom till Sverige. Svarta jazzmusiker på turné introducerade cannabis i Sverige redan på 1940-talet. Turkiska invandrare drog hit morfinbasen på 1970-talet och lade grunden för dagens opiatmissbruk. Amfetamin och bensodiazepiner introducerades av läkemedelsindustrin på 1940 och 60-talet för att sedan bli illegal när man lagstiftade och blev restriktiv vid förskrivande av dessa medel.

Större delen av gängkriminaliteten kretsar kring droger, narkotika är gängens huvudsakliga inkomstkälla sedan kommer beskydd, utpressning, prostitution, cigarettsmuggling och så vidare. Största felet samhället gjorde var att låta gängen etablera sig. Det började redan i början av 1990-talet då man med öppna ögon lät Hells Angeles och Bandidos etablera sig i Sverige, juridiskt hänvisade man till föreningsfriheten!? Hur fan kan ett samhälle vara så korkat att man öppet låter kriminella organisationer slå sig ner i landet? Det verkar som lagstiftningen ligger årtionden efter den kriminella världen.

Nu är det för sent att göra något, polisen själv erkänner att de förlorat kampen mot de kriminella gängen då lagstiftningen gör att de saknar verktyg. Gängen är inte dummare än att de insett att hot om våld och dödsskjutningar skrämmer folk till tystnad. Det finns ingen vid sina sinnens fulla bruk som vittnar mot de kriminella gängen, vare sig det rör sig om MC-gäng eller invandrargäng. Folket ute i förorterna är mer eller mindre gisslantagna av de kriminella invandrargängen. Butiksägare vittnar om hur de tvingas förvara narkotika åt gängen. 

Varför drar man inte in medborgarskapet och utvisar de kriminella invandrarna? Varför denna flathet och feghet så fort det rör sig om brott begångna av invandrare? De backas ofta upp av en kader av Vänsterpartister och miljöpartister som yrar sitt mantra om socioekonomiska faktorer och utanförskap som orsak till kriminaliteten. Nej orsaken heter PENGAR och GIRIGHET. Politikerna försöker gömma sitt misslyckande bakom en massa fraser och fadd retorik. Speciellt sedan Sverigedemokraterna fått ett fast fäste tack vare de andra partiernas avsaknad av förmåga att tala om invandringens problem. Man hävdade i årtionden att invandringen INTE var något problem. Idag ser vi att det var ett problem.