Kollar på ett program från Kunskapskanalen om gamla östtyska soldater som uppträder i DDR-uniformer.

Det är tillåtet för gamla medlemmar i NVA, Nationales Volks Arme att träffas och leka krig i gamla DDR-uniformer men det är inte tillåtet att klä ut sig i Wehrmachtuniformer med hakkorsörn och hylla Hitler. Det finns fortfarande många äldre människor i det forna Östtyskland som med nostalgi ser tillbaka på kommunisttiden. De högtidlighåller minnet av stupade sovjetsoldater och marscherar runt med gamla DDR-flaggor. De ser med förakt på den degenerarade Förbundsrepubliken och anser att det var ett förräderi av deras överordnade och politikerna att inte ha stoppat det som hände 1989. 

Jag hade själv nöjet att besöka Östtyskland 1985 och var också i det delade Berlin. Jag minns första gången jag såg muren. Vi kom i bil och svängde runt ett gathörn och rakt fram var gatan avspärrad med en tre meter hög betongmur. Man kunde ta pendeltåget från en station i Västberlin och åka till stationen vid Fridrichstrasse och hamnade då i de gamla regeringskvarteren från Tredje Riket. Jag minns också att jag besökte den okände soldatens grav i Östberlin där det brann en ständig eld som vaktades av soldater från Volks Armé. 

För att komma in i Östtyskland var man tvungen att växla 30 D-mark till 30 östmark som inte var värda ett skit. Man kunde dricks billig östöl för dem. I affärerna på östsidan fanns knappt några varor alls, hyllorna gapade tomma. Östtyskland var precis så som jag alltid hade föreställt mig det, grått, förfallet och fattigt. Minns när vi körde bil genom Östtyskland på väg till Saznitz och färjan till Trelleborg. Husen i byarna vi passerade var förfallna där rappningen rammlat av så tegelstenarna var bara, fönsterbågarna var gråa av omålat gistet trä. Vi ett tillfälle stannade vi för att ta en paus och just då passerade två MiG 23 "Flogger" över oss. Att man varit i tre öststater under kommunisttiden är ett litet minne man bär med sig genom livet.