Det ska bli intressant att se vad för resultat mötet mellan president Trump och Israels premiärminister Netanyahu ger. USA har aviserat att de tänker överge en tvåstatslösning vilket kan ge upphov till en ny våldsvåg i området. Israel är intresserad av marken men inte av de palestinska folket som bebor marken. Den uppdelning som gjordes 1948 verkar aldrig de sionistiska judarna ha varit nöjda med, de har alltid velat ha hela det landområde som de menar att Gud gav till Moses för så där 3 - 4 tusen år sedan.

Man hör ofta i media den oro som omvärlden uttrycker för Nordkoreas kärnvapen, men man hör aldrig någon oro för de minst 150 kärnstidspetsar som Israel antas förfoga över. Då Israel ligger närmare Europa än Nordkorea har vi all anledning att oroa oss för vad som händer i Israel Palestina frågan. I militära kretsar i Israel finns något som kallas Simson alternativet (Samson Option) som går ut på att om Israel hotas att utplånas som självständig stat så ska alla Israels kärnvapenstridspetas avfyras mot de mål i sin omgivning som missilerna har räckvid till. Detta innebär att alla Eurtopas huvudstäder är hotade, då Israel förfogar över missiler med räckvidd till Island. Man resonerar som så, får inte vi existera så ska ingen annan heller existera.

Namnet Simson alternativet refererar till den Bibliske domaren Simson som bands fast vid två pelare i Filistinernas tempel och med sin styrka pressade isär pelarna så templet rasade ner och dödade både Simson och de tusentals filistiner som tillfångatagit honom. (Domareboken 16:30) Som jag ser det en ganska obehaglig inställning till sin omvärld. Det finns i judiskt-sionistiska kretsar i Israel ett agg mot Europa som man ansåg gjorde för lite för att rädda judarna undan nazisternas förintelse, ett agg som skulle rättfärdiga ett kärnvapenangrepp mot Europas städer i det fall staten Israel hotades av utplåning. Sverige gjorde väldigt lite för att rädda judar under kriget då det fanns starka antisemitiska åsikter i landet, speciellt i akademiska kretsar där man var rädd att de välutbildade judarna skulle ta jobben.

President Trumps judiske svärson Jared Kushner har utsetts till speciell emissarie i frågor som rör Israel Palestina frågan, trots att han saknar all diplomatisk erfarenhet. Kushner är ortodox jude vilket torde innebära att han stöder den israeliska bosättarpolitiken på palestinsk mark. Man må tycka vad man vill i denna fråga men bör ha i åtanke att sedan Israel upphörde att existera som fri stat i samband med den romerska ockupationen och Jerusalems Tempels förstörande år 79 e.Kr då många judar valde att överge landet och arabiska folk flyttande in där istället, har det bott det arabisktalande folk man kallar palestinier efter det namn landet fick av kejsar Hadrianus som slutligen krossade det judiska motståndet. Redan 638 e.Kr erövrades Palestina av araberna och föll under kalifernas styre.

Efter första världskriget då det osmanska väldets landområden styckades upp mellan ententens nationer tillföll Palestina engelsmännen 1923 som ett NF-mandat. Turkiet som var säte för det osmanska väldet stod på Tysklands sida under första världskriget och tillhörde därmed förlorarna, dagens Israel hörde till det osmanska riket sedan 1500-talet då det erövrades av Selim den förste. 1948 då det engelska mandatet upphörde utropade judarna staten Israel, något som genst fick följden att oroligheter uppstod med de arabiska folken. Ända sedan dess har det rått oroligheter i områden och två stora krig har utkämpats mellan Israel och dess granstater, ett 1967 0ch ett 1973. Vid dessa krig erövrade Israel större landområden än de som tilldelats dem vid landets delning 1948.

Det som i väst kommit att kallas "den arabiska våren" har på alla sätt gynnat Israel utrikespolitiskt, genom att iscensätta demonstrationer och skapa oroligheter har den amerikanska underättelstjänsten CIA lyckats få bort ledningen både i Tunisien, Libyen och Egypten. Någon direkt vår skapade man inte, istället råder kaos och våld i Libyen, militären styr i Egypten och Tunisen är väl den nation som klarat sig bäst efter de folkliga revolterna 2011. De som gynnades mest av den arabiska våren var de fundamentalistiska muslimerna och organisationer som al Qaida och IS. IS är säkert något som kommer att diskuteras under mötet mellan Trump och Netanyahu och även situationen i Syrien som är en gammal ärkefiende till Israel. Ett annat hot mot Israel är Iran som ju strävar efter att bli en kärnvapenmakt. På det hela ser det ganska mörkt ut i denna krutdurk som området utgjort ända sedan Israel utropades 1948. Någon hållbar lösning är inte i sikte, snarare kan vi förvänta oss mer våld och stridigheter.