Jag finner det upprörande att Leif GW Persson tar sin gode vän den inkompetente eller korrupte kommissarien i försvar. I TV4:s "Kalla fakta" visade man ett inslag om vittnesskydd där en man som bevittnat ett mord i ett garage i Hallonberget senare mördas av gärningsmannen och hans polare. Vittnet hade tidigare kontaktat GW:s gode vän kommissarien och gett honom en beskrivning av gärningsmannen plus en tomhylsa han hittat i garaget. Kommissarien delgav inte denna information till de poliser som skötte utredningen av garagemordet. När han sedan lång om länge delgav dem informationen efter det att vittnet mördats påstår han att vittnet var föga trovärdigt och gav ett förvirrat intryck, kanske narkotikapåverkad. Ändå hade kommissarien kontakt med vittnet elva gånger! 

När sedan GW uppträder i TV4:s "Brottsjournalen" så tar man upp detta fall och GW medger då att han mycket väl känner denne kommissarie som ha säger är en alldeles utomordentlig polis. Han tar honom vidare i försvar och påstår att han rör sig i en gråzon i kriminella kretsar med informatörer, detta kan ha påverkat hans beslut att inte omedelbart vidarebefordra den information han satt på. Det kanske istället är så att den gode kommissarien är avlönad av buset och därför höll inte på viktig information och bevismaterial? Leif GW Persson sjönk som en sten i mina ögon när jag såg detta inslag, sitta och försvara en inkompetent snutdjävel. GW kanske börjar bli gaggig och har kanske fått några små stroke precis som sin romanfigur Lars Martin Johansson? 

Hade jag varit som GW hade jag inte uppträtt i "Brottsjournalen" om jag visste att detta fall skulle tas upp och hävdat att jäv förelåg i och med att han kände denne urusle kommissarie. Men att inför TV-kamerorna sitta och försvara ett rent tjänstefel är väl magstarkt. Givetvis blev kommissarien granskad av internutredningen som skickade det vidare till en åklagare som så klart lade ner fallet. Vad annat vi är ju i Sverige.