Så närmar sig den sista dagen på 2017 i morgon söndag övergår detta år till 2018. Den största händelse vi svenskar har att se fram emot är valet i september, ett ödesval där invandringsfrågan kommer att ha en framskjutande plats. Denna fråga hänger samman med en rad andra frågor som gruppvåldtäkter, gängkriminalitet, gettoiseringen av våra förorter, den totala inkompetensen hos polis och rättsväsende.

Valet kan mycket väl utmynna i en mycket komplicerad parlamentarisk situation om de övriga sju partierna eller hur många som nu klarar sig över fyraprocentsspärren bestämmer sig för att fortsätta hålla SD utanför allt politiskt inflytande. Vad gör de om SD får 25 - 30 procent av rösterna? Kan man kalla det demokrati om man nonchalerar närmare en tredjedel av väljarna? 

Egentligen är det svenska valet bara en skitfråga i det stora hela, med en galen gammal gubbe i Vita Huset som hotar världen med krig för att han retat upp sig på en ung diktator med världens fulaste frisyr. Med ett Mellanöstern i kaos och konflikt, där Israel Palestinaproblemet är det största och mest olösbara. Med Kina och Indien som är på väg från jordbruksnationer till moderna industrinationer där båda satsar på att skaffa sig moderna arméer, flottor och flygvapen. 

Man får ångest och ont i magen när man tänker på framtiden eller bristen på framtid. Alla är överens om att i ett eventuellt globalt kärnvapenkrig finns bara förlorare, ändå satsar USA på en offensiv krigsmakt medan både Ryssland och Kina satsar på försvar. De sistnämndas försvarsbudget är sammanlagd mindre än USA:s krigsbudget. Det ser dystert ut för mänskligheten, med ett överbefolkat Afrika där folk flyr fattigdomen och korruptionen och gör allt för att komma till Europa. Ett Europa som är djupt splittrat i flyktingfrågan där många EU-länder vill bygga en mur mot omvärlden. Jag tror de flesta så kallade demokratier går mot ett mer totalitärt styre, mer kontroll och övervakning. 

De flesta tycks inte bry sig de ägnar sig åt ytliga nöjen och glada så länge de kan konsumera all skit som produceras. Vi är fångar i ett mentalt fängelse som vi själva varit med om att bygga, omedvetna och naiva har vi låtit de finansiella krafterna få övertaget över politiken och det vi kallar demokratin. Vi är slavar under reklamen och kommersialismen bara för att ett fåtal ska bli ännu rikare och mäktigare. Ju dummare vi blir desto enklare blir vi att styra och manipulera. Men de flesta vill inte erkänna att de är dumma och obildade, de läser smörjan som kultureliten vräker ur sig på DN:s debattsidor och tror sedan att de är smarta för att de tagit till sig dessa erbarmligt korkade idéer. Jag säger som punkarna på 1970-talet: NO FUTURE!