I samband med rättegången mot Adolf Eichmann myntade den politiske teoretikern Hanna Arendt uttrycket "den banala ondskan" med det menade hon den ondska som uppstår i ett system där de enskilda tjänstemännen utför sina order utan att fundera över konsekvenserna av de order och uppdrag de utför. Samma banala ondska finns även i de moderna demokratierna, fast vi vill inte se den. Socialtjänstemannen som skiljer föräldrarna ifrån deras barn för att man uppfattar att barnen uppfostras i en elitistisk anda som inte passar in i den kollektiva samhällssynen som råder för tillfället, bara för att ta ett exempel från vårt eget land. Den banala ondskan finns överallt där man utövar sin makt utan att bry sig om de långsiktiga konsekvenserna och hur det drabbar enskilda individer, från myndighetshåll säger man sig handla i en anda för medborgaren och individens bästa.

Eichmann hävdade att han själv aldrig skadat någon jude eller ens att han själv skulle vara antisemit, han bara utförde de uppgifter han fick förelagt sig på bästa möjliga sätt. Hans uppgift var logistiken, att se till att tågen var på plats med rätt antal vagnar och att dessa fylldes med judar för vidare transport österut mot ett ovisst öde. 

Jag läste själv förhören med Eichmann på 1980-talet, boken kom ut på svenska 1983 och är utskrifter av Avner W Less förhör med Eichmann 1961. Trots att Eichmann visste att hans öde var beseglat så försökte han på alla sätt slingra sig och vältra över skulden på andra tjänstemän och instanser inom Tredje Rikets förvaltning. Samma beteende kan man uppleva när svenska tjänstemän ställs mot väggen för omänskliga beslut de tagit. De hänvisar till normer och gängse rutiner som högre chefer eller politiker bestämt.

Den moderna samhällsapparaten skiljer sig inte så mycket från nazisttidens samhällsapparat, man utför sina order och uppgifter i den samhällsanda som råder och tror sig handla för nationens och folkets bästa. Vi har samma problem idag där den enskilde medborgarens integritet kränks genom nya lagar om avlyssning och övervakning. Man säger att det är för allas bästa och för att skydda samhället från terrorism. Det är precis som om man medvetet öppnade gränserna för en okontrollerad invandring för att skapa ett problem med islamistisk terror för att sedan kunna skärpa samhällsövervakningen med hänvisning till terroristhotet som kommit med invandringen. Denna tendens ser vi över hela EU utom i de länder som vägrar ta emot muslimska invandrare.

När sedan en del medborgare börjar protestera mot inskränkningarna som massinvandringen medfört så inför man en värdegrund och en åsiktskorridor avsedda att tysta alla protester på ett försåtligt sätt genom att karaktärs mörda den som protesterar allt för högljutt. Nästa steg blir väl att införa omskolningsläger för de farligaste dissidenterna. Trots att folk ser att samhällsutvecklingen går åt ett fel håll med en polis som inte längre klarar av att skydda medborgarna så är det inte tillåtet att påpeka detta. Makthavarna vill gå så långt som att utnyttja spionerilagstiftningen för att förhindra att folk sprider den sanna bilden av ett Sverige och en välfärdsstat i förfall utomlands. Åtta års fängelse kan den riskera som sprider bilden av ett ghettoiserat Sverige där de kriminella invandrargängen styr och ställer. Ett Sverige där bilbränder och dödsskjutningar hör till vardagen. Det verkar som om man aldrig lär sig något av historien, man upprepar samma misstag gång på gång.