Det märks på tonen hos socialdemokraterna att de känner hur marken gungar under dem. Ute i Europa är de socialdemokratiska partierna näst intill utrotade i många länder samtidigt som de nationalkonservativa vinner terräng. Folket har tröttnar på vänsterns galenskaper och totala oförmåga att sätta gränser. Man har låtit feminismen övergå i rent manshat och en ren häxjakt många gånger, detta sätter sina spår politiskt. Samma sak gäller asyl- och flyktingpolitiken där man länge hävdade att det inte fanns något tak då Sverige var en rik nation. Idag ser vi att vi inte var så rika som vissa politiker hävdade, man snålar in på äldrevården för att kunna försörja unga afghaner utan flyktingstatus.

Dagligen ser man denna snedvridning i migrationspolitiken, unga nyanlända män kommer i svindyra dunjackor som de rätteligen inte borde har haft råd till om de varit riktiga flyktingar. Brukar passera en klädbutik där de sitter ett gäng araber och hänger på kvällarna, utanför står fyra lyxbilar. Jag tror inte man kan tjäna ihop till dessa på att sälja jeans och T-shirts. Många gånger är affären bara en fasad för annan mer ljusskygg verksamhet, problemet är att samhället har en beröringsskräck att närmare granska och ifrågasätta dylik verksamhet. På nyheterna sa man att kokainmissbruket ökat lavinartat i Sverige och nu förekom även i småorter. Ser man inget samband mellan invandringen och den ökade narkotikahandeln? 

Det är när missförhållandena börjar bli allt för synbara och de etablerade partierna undviker att ta tag i problemet som populistiska nationella partier fyller tomrummet med sin "rädda nationen" retorik och inte blir situationen bättre av att socialdemokraterna ensidigt fokuserar och svara med en förvirrad "konservativa krafter är ett hot mot demokratin i hela Europa" retorik. Den brunsmetning som både socialdemokratin och de liberala krafterna ägnat sig åt har enbart varit kontraproduktiv och mest ägnad åt att boosta de egna leden. Det råder ingen tvekan om att de politiska vindarna har vänt, mycket tack vare den ansvarslösa invandringspolitiken och bristen på integration. Brexit var en följd av invandringspolitiken till England, folket hade tröttnat på denna flod av utomeuropéer som anlände dagligen från Frankrike.

Samma sak här i Sverige fler och fler har fått nog av invandringen och alla de negativa konsekvenser den fört med sig. De senaste årens gruppvåldtäkter och gängskjutningar sköt fart efter den sanslösa flyktingvågen hösten 2015 då 93 procent av dem som anlände var unga muslimska män. Det går inte längre att dölja missförhållandena och de kostnader de för med sig. När BRÅ ville kartlägga etnisk tillhörighet i relation till viss brottslighet så skrek vänstern sig hesa i protest. Samma sak när polisen ville offentliggöra vilka bostadsområden som räknades som särskilt utsatta och problematiska. Vänstersocialisterna vill hela tiden mörka det negativa resultatet av sin generösa asyl- och flyktingpolitik. Vad som är förvånade är att inte den politiska reaktionen kommit tidigare.

När den nu kommer försöker statsmakterna tysta alla kritiska röster med rena censurmetoderna. Man stänger ner YouTube-konton som "Feministinspektionen" och "Granskning Sverige" ivrigt påhejade av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll på Twitter. Är dessa politiker så fartblinda och maktberusade att de inte själva inser vilka metoder de använder? De är ju inte ett dugg bättre än de regimer de själva kritiserar. Faran är att man piskar upp sådana stämningar att våld och hämnd kommer att följa i spåren på ett paradigmskifte. De som nu är förtryckta kommer själva att bli förtryckare. En represiv och censurerande politik brukar aldrig leda till något gott, tvärtom det retar upp folk och får dem att visa sina sämsta sidor.