Invandring till ett land kan ske av två olika anledningar, landet är i behov av arbetskraft eller landets politiska ledning är besjälad av en patologisk vilja att vilja hjälpa andra, främmande människor. I Sveriges fall är det det sistnämnda som är huvudorsaken till den kraftiga inströmningen av folk från främst Mellanöstern och Afrika. Sett ur strikt arbetsmarknadssynpunkt är denna invandring helt förkastlig då de flesta som kommer inte lever upp till den standard vi ställer på arbetstagare i väst.

Araber och liknade folkslag tänker inte som vi i väst när det gäller att utföra ett arbete. De uppfyller bara minimikraven på en arbetsuppgift och utför aldrig ett arbete till perfektion. De försöker göra det så lätt som möjligt för sig och få ut så stor ersättning som möjligt för utfört arbete. Detta obestridliga fakta gör att flygplatser och andra teknikkrävande arbetsplatser i arabländer och i andra U-länder nästan alltid leds och övervakas av västerländsk personal som förstår vikten av att saker och ting utförs till perfektion och inte nödtorftigt. 

Sett i ljuset av detta är det vansinnigt att tillåta den stora migration EU har av folk från MENA-länder då de flesta som kommer är mycket svåra att placera på arbetsmarknaden då de inte ens uppfyller minimikraven på utbildning. Exempelvis så står nästan alla från Somalia utanför den normala arbetsmarknaden, de som har jobb är placerade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför den reguljära arbetsmarknaden. Att utbilda dem i Sverige är både tids- och kostnadskrävande. Detta tycks inte bekymra våra politiker, speciellt inte de på vänsterkanten som ständigt svamlar sitt mantra om hur välbehövlig invandringen är för arbetsmarknaden.

Hade man haft arbetsmarknadens bästa för ögonen hade man bara tillåtit asiater och andra européer att invandra då dessa har en helt annan inställning till arbete och hur man utför en arbetsuppgift. Utomeuropeisk arbetskraft måste hela tiden övervakas så de utför sina arbetsuppgifter som de ska och inte maskar och försöker ta genvägar. Dessa fakta försöker politikerna blunda för och i deras infantiliserade föreställningsvärld är alla människor värda lika mycket. I den ekonomiska verkligheten är noggranna ansvarstagande arbetare betydligt mer värda än myglande latmaskar som bara utför sina arbetsuppgifter nödtorftigt.

Vad det handlar om är kultur och synen på lönearbete som skiljer sig åt från folkgrupp till folkgrupp. Detta är inget man ändrar på i en handvändning, det kan ta flera generationer. När det sedan gäller muslimer så spelar deras syn på människor utanför deras egen trosuppfattning in. Man känner större ansvarstagande inför en annan muslim än till en otrogen. Som ickemuslim skulle jag inte vilja ha min bil reparerad av en muslim då jag vet att han inte skulle lägga sin själ i arbetet utan istället försöka ta så mycket betalt för så lite arbete som möjligt. Sådana faktorer är oacceptabla i ett modernt teknikkärvande samhälle. Det är bara att konstatera att vissa folkgrupper inte passar in i ett modernt samhälle som det svenska.