Elake Karsten har tagit som sin uppgift att säga de obehagliga sanningar som ingen annan vågar säga. Som detta att vi måste reducera jordens befolkning med flera miljarder människor.  Religion, ideologier och moral sätter stopp för de flesta människor när det kommer till att lösa obehagliga problem. Vi lever i en föreställning att livet är heligt och okränkbart, detta är bara en illusion som krig är ett bra bevis för. I krig dödar vi våra medmänniskor i en anda av att vi utför något bra och gott.

Det hela handlar om uppfostran och inlärning. Fostrar vi de kommande släktena i en anda av obeveklig grymhet och lär upp dem att  naturlagarna är okränkbara kommer föreställningen om att utrota och sterilisera miljarder människor inte att te sig så verklighetsfrämmande. Vi har exempel i vår egen nutidshistoria, nazismen och kommunismen. Det som sätter stopp för radikala lösningar är liberalism och humanism samt religiösa föreställningar.

Idag präglas vår värld av att våra ledare som oftast väljs vill framstå som välvilliga till allt och alla. Ingen politiker skulle gå till valet med parollen att han ska stoppa all privatbilism, lika lite som att han ska lagstifta mot att skaffa mer än ett barn. Politikerna vill vara alla till lags. Detta är den anda som präglar de liberala demokratierna, en anda som på sikt är ohållbar.

I framtiden måste vi inskränka på privatbilismen, likaså måste vi ransonera på vår energi och på vårt dricksvatten. Vi blir fler människor men resurserna är och förblir desamma eller minskar. Fler människors törst ska stillas med de resurser av dricksvatten som står till buds, fler munnar ska mättas med de spannmålsresurser vi har.  Förr eller senare kommer vi till en brytningspunkt då människorna blir fler än resurserna och då kommer krig och kaos att bryta ut.

Ta Afrika som exempel, idag en kontinent med en miljard människor som om hundra år har ökat till 3,6 miljarder människor. Redan idag präglas delar av Afrika av hunger,  sjukdomar och krig hur blir det då inte om hundra år? Situationen är ohållbar något måste göras och det snabbt. Förr skaffade man många barn för att de flesta inte överlevde till vuxen ålder samt att många barn garanterade föräldrarna en trygg ålderdom. Dessa normer gäller inte längre, ändå skaffar folken i Afrika sig massor med barn, barn som de inte kan försörja.

Sahara öknen breder ut sig längre och längre söderut på bekostnad av brukbar jord. Detta resulterar i mindre spannmål till folket och mindre betesmark till boskapen. En ohållbar situation i ljuset av den katastrofala folkökningen de närmaste hundra åren. Afrika är samtidigt den mest efterblivna kontinenten på vår jord. Den är minst industrialiserad och jordbruket drivs på ett orationellt sätt, speciellt sedan man kasta ut de vita jordbrukarna. Gruvorna står under vatten sedan länspumparna slutat fungera då ingen kunnat sköta dem. Den obehagliga sanningen är att de svarta är dåligt skickade i att sköta ett modernt samhälle, de står många gånger kvar på stenåldersnivå med stamkrig och blodshämnd som viktigaste inslag i samhället. Men säger man sådant högt är man rasist.

Elake Karsten tänker fortsätta att granska vår värld och säga de saker ingen annan vågar eller vill säga.