Nu verkar poletten har ramlat ner hos rikspolitikerna däruppe i Stockholm, inrikesminister Ygeman besöker Malmö då han inser att det nog inte är riktig normal att minst en människa i veckan skjuts ihjäl på öppen gata eller såras svårt. Jag säger bara grattis Ygeman, detta är ju den kulturberikning som skulle vara så bra för Sverige, för jag tror knappast det är några svenska gangsters som ligger bakom, det hade media direkt skrivit. Nä, det är alla dessa gangsters och löskefolk som vällt in över våra gränser och som ingen vet identiteten på. Folk som kommer från hederskulturer där man skjuter ihjäl den som på något vis förolämpat dig eller som stör dina narkotikaaffärer. 

Det är inte klokt, precis som det inte räckte med att Hells Angles och Bandidos etablerat sig i Sverige och sköt och kastade bomber på varandra. Nä, man öppnade våra gränser för kreti och pleti och sedan blev man förvånad när allt brakade åt helvete. Jag tror knappast Ygemans åtgärder kommer att sätta stopp för invandrargängens våldsutövning, de bara skrattar åt oss dumma svenskar som släppte in dem och lät dem etablera sig. De skiter blankt i att man fördubblar straffen för vapeninnehav, de låter bara lillebror som är 12 år bära pistolen åt sig. Det har redan gått för långt, endst om de andra laglydiga invandrarna i Rosengård och annorstädes själva går man ur huse och driver bort gängen så blir vi av med dem. Bäst vore att göra som polisen i vissa Sydamerikanska länder, sätta upp dödskommandon som skjuter ihjäl gängmedlemmarna en efter en.

När jag hör Hans Roslings föredrag om framtidens demografiska bild i världen så kan jag inte tycka annat än att karln är en obotlig optimist. När han pratar om hur afrikanerna kommer att få det bättre materiellt så verkar han helt bortse från den klimat och miljöpåverkan detta kommer att resultera i. Vi i väst skaffar oss elbilar och våra gamla bensinfordon hamnar i Afrika och ökar koldioxidutsläppen. Det Rosling snackar om är marginella befolkningsminskningar, problemet är att vi redan är på tok för många. Vi var för många människor redan under 1800-talet då vi "bara" var en miljard här på jorden. Trots att vi inte var fler så hade denna miljard en enorm påverkan på djur och natur. Koleldningen som värmde husen och drev ångmaskinerna på fabrikerna släppte ut enorma mängder koldioxid. Människan är tack vare sin civilisation ett så farligt djur att det högst borde finnas några hundratusen av hennes art här på jorden.

Otroligt, det svenska Läkemedelsverket har beviljat två (2) personer med ryggmärgskador att använda cannabis i form av torkade honblomställningar som smärtstillande medicin. Genast går knarkfascisten professor Fred Nyberg ut och varnar att detta kan tolkas som en uppluckring i den rigida synen på cannabis i Sverige, det kan sända fel signaler till ungdomar, säger han. I både Norge och USA är det tillåtet att använda cannabis i medicinskt syfte. I en del stater i USA är bruket av cannabis legaliserat. 

Här i Sverige tillåter vi folk att supa skallen av sig, men kastar folk i fängelse om de röker cannabis. Alla vet att alkohol kan göra folk aggresiva och farliga för sin omgivning medan cannabis däremot har en lugnande inverkan på folk. Visst kan cannabis vara farligt för individer med en latent psykisk skada, hos dem kan cannabis utlösa en psykos, men hos de allra flesta har det bara en lungnande verkan och får individen att bli mer introvert och andlig. Cannabis är en svagt medvetenhetsutvidgande drog. Med tanke på att så många använder cannabis oavsett om det är lagligt eller ej, vore det bästa att legalisera det och jämnbställa det med alkohol. Sälj det bara till folk som fyllt 18 år och beskatta det som spriten.

De flesta har väl någon gång hört talas om frimurare och frimureri men få vet vad det i praktiken innebär. Frimureriet uppstod i England 1717 men påstår sig ha anor tillbaka till kung Salomo. I praktiken är frimurarna en hemlig sekt där medlemmarna invigs i olika grader och får avge trohets och tyshetslöften. Bland annt lovar man att alltid bistå en annan frimurare om denne råkat i trångmål. Detta kan skapa en jävsituation, tänk er att en frimurare av tredje graden som tjänstgör som domare ska döma i en process där en annan frimurare som är innehavare av åttonde graden står åtalad för ett brott. Var ligger domarens lojalitet, i Sveriges rikes lag eller i sin lojalitetsed till frimureriet? 

När man inträder i frimureriet så avsvär man sig och förkastar sin egen religion för att istället anta den religion frimurarna har. Ordalydelsen i denna försakan av sin religion är som följer:

"Jag vill meddela dig att även vi har en religion men hur den skiljer sig ifrån eller hur lika den är med din är hemligt för världen och något som jag inte kan avslöja för någon som inte är medlem i vår order. I min kraft av mitt ämbete frågar jag dig vill förplikta dig till att anta vår religion och försaka din egna"

Frimureriet är en blandning av astrologi, kabbalism och annat kvasireligöst trams. Det är en sekt som styrs dikatoriskt av en stomästare vars ord är lag och som ej får ifrågasättas. Stormästaren utses på livstid. De första tre graderna tar man i Johanneslogen för att därefter gå vidare i en Andréasloge med fjärde och femte graden. För att ingen utomstående ska få insyn i frimureriets hemligheter svär frimuraren följade ed:

"Skulle jag handla emot mina löften, samtycker jag i att min hals ska huggas av, mitt hjärta ska slitas ut, min tunga ska kapas samt att all ska kastas i havet och min kropp ska brännas till aska som ska spridas i luften så att inget av mig eller mitt namns ska vara ihågkommet bland människor"

Ja ni hör själva det hela låter som ett dåligt rollspel för äldre herrar, men är ur samhällssynpunkt farligare än så. Ofta är det samhällets toppar som är medlemmar i frimurarlogerna då det kostar en hel del att vara med. Dessa herrar sitter sedan de avverkat ritualerna och invigningarna och diskuterar hur samhället ska styras över ett glas cognac. Själv vill frimurarna att allmänheten ska tro att det hela rör sig om en harmlös sammanslutning som ägnar sig åt andlig förkovran. Men så är det nog inte, här i Sverige är exempelvis Carl Bildt frimurare av trettonde graden, även den från TV välkände Hasse Aro är frimurare. På sina möten uppträder alla frimurare iklädd frack och bär ett förkläde av lamskinn, detta förkläde ska associera till forntidens byggmästare som byggde kung Salomos tempel i Jerusalem. Man använder sig också av mursleven, lodet och vinkelhaken som symboler, även det allseende ögat i en pyramid ingår. Denna symbol återfinns på endollarsedlarna då många av dem som grundade USA var frimurare. 

Jag tycker man ska betrakta frimureriet på samma sätt som man betraktar Scientologin, som en farlig sekt. En odemokratisk företeelse i ett demokratiskt samhälle. Jag tycker inte riksdagsmän ska få vara medlemar i en frimuraloge samtidigt som de företräder väljarna i riksdagen. Likaså har jag svårt att förstå hur präster i den svenska kyrkan kan vara frimurare när de tvingas avsvära sig sin religion. När de vigs till prästämbetet av biskopen avlägger de en ed till kyrkan, hur går detta ihop med den ed de avlägger till frimureriet?

Straxt före jul köpte jag två serieböcker av Tove Jansson med Mumintrollserier. Jag minns att jag som barn läste dessa serier som gick som följetong i Kvällsposten, en god vän till mina föräldrar som för övrigt var finlandssvensk brukade klippa ut stripparna med Mumintrollserien och häfta ihop dem till mig. På den tiden var jag för ung för att förstå den satir och samhällskritik som Tove Jansson lade in i sina serier, så det var därför med stor glädje jag som vuxen läste de två böckerna jag köpt. Normalt så är jag inte mycket för att läsa serier nuförtiden, men Mumintrollet var faktiskt något jag läste med stor glädje och behållning. Jag är djupt fascinerad av Janssons persongalleri och namnen på dem, Too-Tikki, Gaffsan, Snusmumriken, Hemulerna, Mårran, Hattifnattarna, Mymlan, Lilla My, Stinky, Filifjonkan, Snorkfröken, Tofslan, Vifslan m.m. Tove Jansson hade en unik personlig fantasi olik alla andra. Jag måste nog uppsöka ett antikvariat och köpa några av hennes böcker om Mumintrollen.

Kommer det nybildade partiet Alternaitv för Sverige att på sikt gynna SD istället för att utmana dem och ta väljare ifrån dem? Frågan är öppen och kommer an på vilken politik AfS kommer att driva. Att de kommer att ha en restriktivare hållning i asyl- och invandringsfrågor står utom allt tvivel, men i övriga politiska frågor som ekonomi, skola, försvar, aborter, familjepolitik m.m återstår att se. De flesta nationella partier brukar ha en konservativ hållning i abort- och familjefrågor vilket är helt rätt då kärnfamiljen utgör grundkittet i samhället. En sund familjepolitik där man värnar om kärnfamiljen är viktig som motvikt mot vänsterns militanta feminism och HBTQ-politik. Ett stabilt samhälle kan inte byggas på splittrade familjer där barnen far vind för våg. Alternaiv för Sveriges inträde på den politiska scenen skulle kunna gynna SD om AfS ses som allt för högerexteremt vilket skulle kunna få SD att framstå som ett mer rumsrent alternativ för väljarna.

Vi ser idag hur 1970-talets flummiga och negativa syn på kärnfamiljen har spillt över på skolan som idag beskrivs som ett slagfält och kaos av de som jobbar där. En starkt bidragande orsak till stöket i dagens skola är massinvandringen av utomeuropéer, som kommer från en miljö där lärarna uppfostarde stökiga elever med rottingen till en skola där inga kroppsstraff och normer överhuvudtaget råder. Förutom detta har man tagit bort den gamla pluggskolan där varje elev skulle kunna sin multiplikationstabell och veta var Japan ligger och vad dess huvudstad heter. Idag får man vara glada om eleverna vet att landen närmast oss heter Norge och Danmark. I takt med att undervisningssystemet förfaller förfaller också hela landet.

Alternativ för Sverige bör fokusera på de viktigaste känfrågorna som är skola, sjukvård och invandring. Detta är vad folket själva tycker är det viktigaste för politikerna, därefter kommer lag och ordning som verkar vara nära kollaps efter polisreformen. En stat och regerings viktigaste uppgift är att tillse att det råder lag och ordning ute i landet, det ska inte få finnas enklaver där kriminella gäng bestämmer lagarna, såsom det är idag i Rosengård, Rinkeby, Hammarkullen m.m Jag tror folket har tröttnat på alla löften och fina utläggningar i riksdagen när de ser att inget händer i praktiken. Det blir inte fler poliser, det löses inte fler brott, tvärtom det skjuts och dödas nöästan varje dag i Sverige. Alternativ för Sverige bör ha som valspråk "Ut med det gamla in med det nya". Ut med alla dessa överbetalda slöfockar och nickedockor som sitter i riksdagen och pratar skit och in med folk som ser till att något händer. Märker folk att SD håller på att bli ett parti lika handlingsförlamat och korrupt som de övriga partierna så har Alternativ för Sverige alla chanser till framgång.

Begreppet "åsiktskorridor" är något man hör allt oftare, ett begrepp som inte bara är begränsat till Sverige utan är något som finns överallt i mer eller mindre grad. Här i Sverige har det tagit sig extrema uttryck då det vi kalla åsiktskorridor blivit allt trängre och smalare ju mer media, politiker och kulturelit blivit varse att det finns en stor tyst kritisk massa därute. I början av 1990-talet var det ganska lätt att få en välskriven invandringskritisk insändare publicerad i de stora dagstidningarna, framåt slutet av deceniet var det hart när omöjligt.

En av de personer som lade grunden till åsiktskorridoren var Folkpartisten Bengt Westerberg som reste sig ur TV-soffan och gick då Ny Demokratis ledare Bert Karlsson och Ian Wachtmeister skulle sätta sig efter valet 1991. Därefter blev den offentliga debatten allt snävare och snävare. De som hade fel åsikter stängdes ute och fick inte komma till tals såvida man inte i välregiserade TV-debatter kunde förlöjliga och smutskasta vederbörande. I kölvattnet på detta kalla åsiktsklimat uppstod fenomen som Expo som sade sig kämpa mot rasism, antisemitism och fascism. Expo började med olagliga åsiksregister på alla dem som uppfattades som motståndare till det de stod för. Till slut gick det så långt att media använde Expos åsikter som vägledare i sina artiklar om exempelvis Sverigedemokraterna.

Idag har åsiktskorridoren blivit så smal och trång att vanligt folk börjat reagera, de tycker att i en demokrati ska man få lov att tycka vad man vill även om en majoritet inte delar åsikterna. Åsiktskorridoren dikteras av en liten klick redaktörer, författare, politiker och kulturpersonligheter som genom att ha "de rätta åsikterna" får oproportionerligt stort utrymme i den offentliga debatten. Detta fenomen har givit upphov till de alternativa medierna som papperstidningen "Nya Tider" och nätsajter som Avpixlat, Fria Tider, Nyheter idag, Motpol m.m När papperstidningarna svek sitt uppdrag att bara redovisa nyheter om vad som hänt i landet och världen på ett objetivt sätt utan att ge pekpinnar åt läsarna eller mörka vissa fakta då dessa inte ansågs politiskt korrekta, så öppnades porten för de alternativa nyhetssajterna. 

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski gick öppet ut med att DN skulle ha agendasättande nyhetsrapportering, vilket i praktiken innebar att varje nyhet skulle innehålla text som talade om hur man skulle tycka i just denna fråga. Ett bra exempel är all nyhetsrapportering om asyl- och flyktingfrågor, där man inte drar sig för några lumpna trix. Det är inte konstigt att papperstidningarna tappar i upplagor samtidigt som exempelvis Nya Tider får alltfler prenumeranter. Detta har fått etablissemanget att gå så lånt att man föreslagit att bara de tidningar som har den rätta värdegrunden ska få presstöd. Det är lätt att förstå att "värdegrunden" hänger intimt samman med åsiktskorridorens utrymme. Jag ställer mig frågan om man fortfarande kan tala om Sverige som en sann demokrati med alla de fri och rättigheter som förknippas med detta begrepp?

Förutom "Alternativ för Sverige" finns nu också "Nordiska motståndsrörelsen" som registerat parti. Denna rörelse har växt på senare tid och genomfört en rad demonstrationer. Att rörelsen växt kan vi tacka SD och dess kompromissande i invandringspolitiken för, då många svenskar tröttnat på SD:s hattande i denna viktiga fråga och kräver ett mer kompromisslöst alternativ. Förutom skola och försvar så är invandringen den viktigaste politiska frågan för svenskarna, många svenskar fick nog en chock hösten 2015 då en flodvåg av unga muslimska män vällde in i vårt land. Många insåg nog att detta kunde ta en ände med förskräckelse och de fick också rätt då en rad sexuella trakasserier och våldsdåd följde i spåren på denna massinvasion av 163 000 personer från Syrien, Irak och Afghanistan.

Många väljare insåg att enda sättet att vända trenden var att sympatisera med mer radikala nationella alternativ, vilket gjorde att NMR växte i antal och styrka. När media och systempolitiker gnäller över utvecklingen och pratar om ökad fascism så har de sig själva att skylla. Hade man aldrig tillåtit denna massinvandring hade vi förmodligen inte ens haft SD i riksdagen, men då alla partier både på vänsterkanten och högerkanten var rörande eniga fram till 2015 om att Sverige skulle ha Europas generösaste asylpolitik så växte motståndet ute bland gräsrötterna. Folk är godtrogna och lättlurade till en viss gräns, men när denna är överskriden så vänder det snabbt vilket vi också ser idag. Alla partier utom C, V och MP har gjort en 180 graders sväng i invandrings- och asylfrågan.