Läkemedelsverkets förbud mot försäljning av CBD-olja är bara ännu ett utslag av den rigida synen på alla cannabisprodukter som finns i Sverige. Cannabis jämställs i Sverige med heroin och all annan narkotika allt enligt de dogmer som stipulerades på 1960-talet. Cannabis var inkörsporten till allt annat narkotikamissbruk enligt den svenska expertisen. 

När det gäller cannabis har de flesta civiliserade länder omprövat sin syn och avkriminaliserat drogen och tillåter medicinskt bruk av den, samt i vissa länder har man även legaliserat bruket av cannabis. Denna svenska policy att generellt klassa alla droger som narkotika kan sända fel signaler till unga okunniga människor, de kan då tro att bara för att cannabis är ofarligt så är även heroin ofarligt. Ingen kan dö av cannabis med mindre än att man får tio kilo nersläppt i skallen från tionde våningen, medan heroin kan döda i ganska små doser om man inte är van vid drogen.

Vi svenskar får nog lära oss leva med världens dummaste politiker och tjänstemän, stelbenta byråkrater som aldrig kan erkänna att de haft fel. Ett alternativ är att flytta till Portugal där allt narkotikabruk är lagligt idag. Trots att Portugal valde att avkriminalisera och legalisera alla former av narkotikabruk så sjönk bruket av droger i landet tvärtemot vad svenska experter menade. Jag hoppas att man någon gång i framtiden röstar bort dessa dårar till politiker som verkar ärva synen på droger av föregående generationers politiker. Det är med synen på droger som med synen på invandring, man kan inte erkänna att man haft fel hela tiden.

Den svenska asyl- och flyktingpolitiken kan liknas vid ett trähus som står i brand, men istället för att spruta vatten på det så hivar man in mer bränsle i form av bräder och annat brännbart. Inget annat land har per capita tagit emot så många främlingar av ickeeuropeiskt ursprung som Sverige, detta har lett till en gettoisering av ett flertal bostadsområden i våra förorter. Både ekonomiskt och socialt är den migrationspolitik som både alliansen och de rödgröna drivit en katastrof för landet och dess ursprungsbefolkning. 

I dagens Metro har man ett helt uppslag om en rysk KGB-agent som slutade sitt jobb när han blev hemkallad till Moskva och valde att stanna i USA där han var placerad. Mannen som ursprungligen kommer från gamla Östtyskland säger att Putin har en plan. Ja vilka politiker har inte det? Man kan till exempel fråga sig vad planen är med massinvandringen till Sverige? Är det för att socialdemokraterna vill försäkra sig om en framtida trogen väljarkår eller ligger det nyliberala marknadspolitiska planer om en ökad skara konsumenter? 

Att Putins plan är att öka osäkerheten och splittringen i väst är inte så svårt att räkna ut, den taktiken har makthavare kört med enda sedan antiken, söndra och härska.

Just nu genomför Ryssland en stor robotövning fyra landmil söder om Utklippan i Karlskronas skärgård. Detta oroar så klart den svenska försvarsledningen. Bland annat ska en rad robotar avfyras vilket gjort att man fått omdirigera flyget samt att sjöfartsverket utfärdat en varning om att iaktta försiktighet för svenska fartyg i området. Ryssland ska börja testa den nya luftvärnsroboten Pantsir-ME, specialbyggd för rysk marin för att kunna skjuta ner missiler och jaktplan från fartyg. Sedan Putin tillträdde som president har Ryssland moderniserat sitt försvar på en rad områden. Bland annat har man tagit i bruk ett nytt kustförsvarssystemet "Bastion" som har mycket lång räckvidd. 

Vidare planerar man att bygga ett nytt stort hangarfartyg som rymmer 80 stridsplan, detta kontrakt ska undertecknas 2025 och fartyget beräknas vara klart för sjösättning fem år senare.

Idag förfogar Ryssland bara över ett hangarfartyg "Admiral Kuznetsov" som sjösattes 1990. Man hade påbörjat bygget av ett andra fartyg i samma klass men detta såldes senare till Kina. Både Kina och Ryssland inser vikten av hangarfartyg då de sett hur stor roll dessa spelade i kriget på Stilla havet mot japanerna 1941 - 1945, samt senare i alla USA ledda operationer, från Vietnamkriget till Irakkriget. Ryssland har därför satsat stort på sjömålsrobotar och snabba torpeder, man har bland annat utvecklat en torped som färdas innesluten i en gasbubbla vilket minskar vattenfriktionen så den kommer upp i 200 knop. Torpeden VA-111 Sjkval är raketdriven och överträffar allt vad NATO har i torpedväg. Militära experter säger att Ryssland och Kina kommer att gå om NATO och USA år 2025 militärtekniskt och styrkemässigt, detta trots att länderna bara lägger en bråkdel av bruttonationalinkomsten på försvaret jämfört med USA.

USA har en tendens att satsa på dyra komplicerade vapensystem vilket gör dem sårbara. De amerikanska flygbaserna måste sopas rena flera gånger om dagen för att inte föremål ska sugas in i luftintagen, medan ryska stridsplan i princip kan landa på en potatisåker. Den ryska MiG-29 har till exempel jalusier som man stänger framför luftintagen samtidigt som man öppnar luftintag ovanpå vingförlängningen när planet ska starta, detta gör det mindre känsligt för skräp på startbanan. Rysk militärteknik präglas av robusthet och enkelhet som gör att det fordras mindre personal för att serva vapensystemen. 

Är det fler än jag som stör sig på kvällsblaskornas löp när någon kändis dött. Som nu när Lill-Babs dött kan man förvänta sig löp av typen: "Så dog Lill-Babs" eller "Lill-Babs sista tid" en typ av journalistik som ger läsarna ett löfte om att man vet exakt hur det gick till när hon drog sitt sista rosslande andetag. Nu kanske de har den goda smaken att inte köra denna typ av journalistik när det gäller en så folkkär artist som Lill-Babs, men skulle det vara någon mindre känd så är denna typ av sensationsmakeri väldigt vanlig. Man frossar i cancer och andra sjukdomar som kändisar haft och dött av. Ta bara exemplet med Benny Fredriksson som föll offer för fittstimmet och "Metoo" rörelsen där drog man sig inte för att skriva ut att han tog livet av sig. Annars brukar man linda in sådana uppgifter om det rör sig om någon omtyckt person. Huset Bonnier gör vad som helst för att sälja lösnummer, för dem är det bara pengar som gäller. Där kan man verkligen tala om: "Den enes död den andres bröd".

Att en överviktig 34-åring dör efter 42 timmars bältesläggning på en psykiatrisk mottagning av blodproppar förvånar mig inte ett dugg. Den svenska psykiatrin är en katastrof där man anställer inkompetenta alkoholiserade psykopater. Att man lägger en människa i spännbädd i nästan två dygn beror nog mest på ren bekvämlighet från personalens sida. Ingen vill jobba inom psykiatrin vilket fått till följd att högst olämpliga personer anställts. På de flesta kliniker har man en övertro på medicinering, så kallade SSRI preparat skrivs ut slentrianmässigt så fort en person klagar på att den känner sig lite deppad och nere.

Det mesta i dagens Sverige är en katastrof trots alla hurtfriska löften från politikerna. Att man behandlar psykiskt sjuka människor på samma sätt som man behandlade stökiga interner på fängelserna på 1970-talet är en skandal.  Det sista man bör utsätta en psykotisk person för är bältning i en spännbädd. Ska bli intressant att höra vilken vinkling "Uppdrag granskning" kommer att ge fallet i morgon. Ju fler skandaler som avslöjas om det svenska samhället desto bättre, ytterst är det politikerna som har ansvaret för att vården, skolan, polisen, rättsväsendet och försvaret håller på att kollapsa. 

Nu avlider svenska folkets så kallade "folkkära" artister på löpande band. 3 mars dog låtskrivaren Kenneth Gärdestad, 5 mars operasångerskan Kerstin Dellert, 25 mars rockaren Jerry Williams och så nu idag svensktoppsartisten Barbro Lill-Babs Svensson. 

Det känns lite vemodigt att artister man växt upp med som barn går ur tiden, roliga gubbar som Povel Ramel, Martin Ljung, Tage Danielsson, Hasse Alfredsson, Gösta Ekman och så musikartister som dör en efter en. Ja en del dog ju redan i ens ungdom som Brian Jones, Jimmie Hendrix och Janis Joplin som alla knarkade ihjäl sig. Med en del artister känns det som de alltid ska finnas där och när de dör så blir det väldigt tomt. Det gäller även artister som man kanske inte var världens största fans av, men man var van vid att de alltid dök upp i TV-rutan och så plötsligt var de borta.

Man kan nog säga att de som blev "folkkära" var en produkt av statstelevisionen med sina två kanaler. Hela svenska folket såg programmen och man pratade om deras uppträdande i fikarummet dagens efter. I dagens mediebrus drunknar alla som inte sticker ut på ett exceptionellt sätt. Det är inte bara hundratals kabel-TV kanaler som slåss om publikens uppmärksamhet, det är även sociala medier och YouTube. Vi lever i ett informations och mediebrus som är mer än stressande. 

Jag har kommit på att jag har råkat bli född i fel tidsepok, jag skulle vara född i det forntida Egypten någon gång under de tretusen år som den egyptiska kulturen och religionen varade. Jag skulle vara skrivare eller överstepräst i ett tempel i Karnak. Tänk att få leva sitt liv i en oföränderlig värld där man aldrig behövde frukta för förändringar. Man dyrkade samma gudar år in och år ut, samma ritualer varje år vid samma tidpunkt. Man kunde sitta på sitt tak till sitt lilla hus på nätterna och studera stjärnhimlen utan något störande elljus. Varje morgon tackar man gudarna att solen gick upp. Man ägnar en stor del av sitt liv att planera det oundvikliga slutet och sparar ihop till en snygg kista och en bra undanskymd plats i begravningsplatsen i väster.  Som skrivare eller överstepräst kan jag alla magiska ramsor och böner som ska betvinga gudarna i dödsriket.

Ett liv utan TV, datorer och mobiler, ett liv i en kultur som överlevde oförändrad i tretusen år. Inga kärnvapenkrig att oroa sig för, bara att hyksos åter skulle försöka invadera Egypten (tror de försökte tre gånger). De flesta erövrare av Egypten blev så påverkade av kulturen och religionen att de själva blev egyptier, det kallar jag integration. Det var först med den förbannade kristendomen under de första århundradena e. Kr. som den egyptiska kulturen förföll och till slut föll i glömska, trots att pyramiderna och templen stod kvar som tysta vittnen över en fantastisk epok.

Jag kan snart inte känna någon solidaritet med mitt land och mitt folk, då det inte längre är svenskar som bor här. Hur ska jag kunna känna solidaritet med muslimska araber eller svarta från Somalia? De tillhör inte mitt folk min kultur. Jag kan lika gärna emigrera till Ryssland där jag säkert skulle känna mig mer hemma och känna mig mer som europé,  åtminstone om jag bosatte mig i Sankt Petersburg eller Moskva. 

Var tog mitt Sverige vägen som jag växte upp i som barn och tonåring? Det Sverige jag var stolt över för dess industriella framsteg inom varvs, flyg och bilindustrin. Var gång man såg en Volvo eller en Saab visste man att det var svenskar eller åtminstone européer som byggt dem. Man var stolt över flygplan som Draken, Viggen och Lansen.

Vad har jag att vara stolt över idag? Att Sverige per capita tagit emot fler ekonomiska lycksökare och parasiter än något annat land i Europa? Ska jag vara stolt över att med mina skattepengar försörja en massa muslimska barnalstrande parasiter i Rosengård och andra getto områden? Jag kan inte se att det kan bli värre förutom om Annie Lööf (c) skulle bli statsminister och ta hit 30 miljoner parasiter till. Vems ärenden går hon? Den finansiella elitens som vill ha fler konsumenter i Sverige? Enda anledningen till att fylla på med folk i Sverige är att skapa fler tillfällen till konsumtion, produktionen behöver inte fler folk då det mesta är automatiserat idag. Ska Sverige ha en statsminister som går George Soros ärenden? En vidrig finansjude som är huset Rothschilds handgångne man? Man behöver inte vara antisemit för att hata judiska finanseliten och den politik staten Israel bedriver, men idag kan man inte kritisera en jude utan att bli beskylld för antisemitism.

Till skillnad mot de flesta i Sverige vågar jag stå för mina åsikter och säga som det är. Dagens politiker är ett pack av fega kräk som av rädsla väger varje ord på guldvåg och frågar sin stab av pressekreterare till råds i varje fråga de måste svara på. Det är snart inte politikerna som styr landet utan en stab av anonyma mediekonsulter. Detta har de sedan fräckheten att kalla demokrati, samtidigt som man anklagar Ryssland för att vara odemokratiskt. Utrikesminister Sergej Lavrov delar min åsikt att brittiska underrättelsetjänsten MI6 har mest att tjäna på att försöka giftmörda avhopparen Sergej Skripal, hans dotter Julia får väl räknas som "collateral damage".