Kommer något att bli bättre efter den 9 september? Kommer vi någonsin att få den värld vi alla drömmer om att leva i? En värld av trygghet, ombonad och värme. En värld med homogena värderingar där vi alla förstår varandra. Där vi broderligt delar det vi har med våra gelikar. Där vi slipper folk som hatar och förtalar oss bakom vår rygg för att vi inte delar deras tro på någon galen profet som sett syner av Gud. Där vi själva väljer vem vi vill ha till granne och slipper maktfullkomliga dårar som tror de kan välja vad de tror är bäst för oss. Ge oss vårt liv tillbaka, vi är trötta på all skit ni makthavare ställt till med.

Vi lever alla i en katatonisk värld av vansinne, balanserande på den yttersta kanten av dårskapens sunda förnuft. Vältrande oss i uppkastningarna ur överflödets ymnighetshorn av kromad plast som spyr ut sig alla de meningslösa prylar ingen behöver. De polymera kolatomernas tidevarv där världshaven fylls med mickroplaster, kiselkristallernas neonglänsande digitaliserade värld av binära serier av ettor och nollor. Vanvettets tidevarv, normupplösningens sexuella vanvett parad med genetikens vetenskapliga stringens. Totalt vansinne manifesterat i en värld som roterar allt fortare och fortare som malströmmen i ett hav av upprörda lösryckta små själar i avsaknad av allt samband.

Mitt sinne står still i detta kaos som en ö av stoiskt logiskt lugn och iskall rationalism. Oberörd av mänsklighetens empatiska kast från den ena ytterligheten till den andra. Vältrande sig i ideologernas kladdiga sörja av idéer eller religionernas vidskepliga mentala smuts som kletar sig fast som brinnande napalm. Avskyvärda människa hur kan du stå ut med dig själv i din artificiella tillvaro av skapad av glänsande krom, färgglad plast och miljontals ton av armerad grå betong? När förlorade du din själ i denna förrädiska illusion av konstlad lycka? Befria min själ från detta helvete skapat av det vi kallar kronan på verket. Återför oss alla till det vi en gång var, till det Eden där vår vagga en gång stod

Sju dödsskjutningar kopplade till gängkriminalitet på två veckor, somaliska våldtäktsmän som döms till 150 timmars samhällstjänst för att de våldtagit en 14-årig flicka, ständigt återkommande bilbränder, förortsgetton som är tickande sociala bomber, en underbemannad poliskår som inte längre kan skydda medborgarna, tusentals återvändande IS-krigare som tas emot med öppna armar av Sverige, ett bristfälligt nationellt försvar som saknar medel för övningar.

Allt detta  och statsminister Stefan Löfven oroar sig allra mest för 300 nazister i NMR. Snacka om att ha tappat verklighetsförankringen. Här står politikerna i Almedalen och utmålar 300 nazister som det största hotet mot svensk demokrati medan landet står i lågor. Har ni inte förstått varför SD seglat upp som det största partiet i Sverige och de tidigare statsbärande socialdemokraterna krympt till en parti snart under 20 procent? Det handlar om synen på verkligheten.

En del politiker trivs att leva i sin bubbla full med illusioner, illusionen att asylinvandring är bra för Sverige trots att varje invandrare går med 74 000 kronor minus varje år. Illusionen att det absolut inte finns någon koppling till det ökade antalet våldtäkter och massinvandringen 2015. Illusionen att alla problem är utmaningar. Illusionen att världens fattigdom går att lösa om alla tillåts flytta till Sverige. Ja listan kan göras hur lång som helst, det finns inga gränser för politikernas dumhet.

Problemet är nog snarare att till och med de dummaste av medborgare har räknat ut att tusentals hemvändande IS-islamister utgör ett större hot mot demokratin än 300 flaggviftande nynazister i vita skjortor. Det är när politikerna tappar kontakten med folket som hotet mot demokratin uppstår. När man som Annie Lööf kan slå blå dunster i ögonen på folk med en välsmord trut och en massa fina ord och fraser. Folk är trötta på allt prat de vill se handling, de vill se fler poliser på gatorna, de vill se de kriminella invandrargängen inspärrade för lång tid framöver.