I ett blogginlägg den 22 juli skrev jag om uppkomsten av gudar som filosofen Friedrich Nietzsche tror uppstod ur människans vördnad och tillbedjan av de avlidnas andar. Denna tes stärks av ett av de äldsta fynden av stadsliknade bosättningar som gjorts, Catal Hüyük en stad utan gator som tros vara 9 000 år gammal. Ingången till husen fanns uppe på taken där man också utförde mycket av hushållsarbetet och förflyttade sig till andra hus. Under golven i husen fann arkeologerna gravar där de avlidna förfäderna begravts hopsurrade i fosterställning. Fynden tydde också på att man ibland grävde upp de avlidna, kanske för att de skulle deltaga i återkommande högtider. Denna sed tyder på att man ville vara nära de avlidna förfäderna och även vördade dessa. 

Det är ur denna vördnad av de avlidna förfäderna som dyrkan av gudar kan ha uppstått. Med tiden kan sedan länge avlidna förfäder genom mytiska berättelser om deras stordåd gjort att de upphöjts till gudastatus. Den allra första typen av dyrkan av det övernaturliga torde ha varit animismen de vill säga tron att alla naturfenomen var besjälade. Denna tro ligger nära det liv samlare och jägare förde genom sin nomadiserande tillvaro. Det är nog först när människorna började slå sig ner i fasta bosättningar som dyrkan av förfäder uppstod i mer organiserad form och med tiden gav upphov till polyteismen. Egentligen vet vi väldigt lite om vad människor trodde innan ett skriftspråk uppkom, det blir mest spekulationer från arkeologers och religionsforskares sida

Det är när folken kring Eufrat och Tigris i dagens Irak uppfinner kilskriften, en teckenskrift som man med en stylus skriver in på en mjuk lertavla som sedan får torka. Dessa lertavlor har motstått tidens tand i det torra ökenklimatet och är en stor källa till förståelsen för dessa kulturer. Det är på kilskriftstavlor som man hittat de första skapelseberättelserna och gudamyterna. Forskarna fick även en god inblick i administrationen av de första stadsstaterna då de flesta kilskriftstavlorna var förteckningar över skatter och liknade.

De första tecknen på att människor samlades till religiösa sammankomster fann man i det nutida Turkiet på en plats som kallas Göbekli Tepe, platsen dateras till cirka 9 400 f. Kr. dvs. omkring 11 500 år gammal. Vid denna tid levde människan fortfarande på samlar jägare stadiet. Detta avspeglas på de T-formade stenstoderna som står placerade i cirkelform och är smyckade med reliefer med olika djur. Förmodligen samlades olika stammar i området vid tidpunkter som sommarsolståndet för att tillsammans utföra riter som hade med deras livsföring att göra.

Med tiden kom polyteismen att övergå i monoteism då den tidigare månggudadyrkan egentligen bara var olika aspekter av en och samma gud. Den förste man känner till som införde en enda gud var farao Echnaton i Egypten som beordrade att guden Aton var den enda som skulle tillbes. Kanske var det därifrån Moses får idén om en enda gud? De Abrahamitiska religionerna dyrkar en och samma gud fast de gett honom olika namn. Detta är en skapargud som man tillskriver skapandet av världen och människan. Människan skapas av jord eller lera enligt dessa myter och sattes i ett paradis som kallades Eden. Då människorna bröt mot gudens regler fördrevs hon från detta paradis. Berättelsen har en allegorisk form och ska inte tolkas bokstavligt.

Skulle det mot all förmodan finnas ett universellt medvetande som givit upphov till den materiella skapelsen - världsalltet, så är detta en gudom bortom all mänsklig fattningsförmåga. En gud bortom tid och rum, bortom genus och andra mänskliga föreställningar och definitivt inte någon personlig gud man kan be till då människan bara är en art av oändligt många i universum. Man kan tänka sig att vårt mänskliga medvetande är en del av detta kollektiva universella medvetande som omfattar all kunskap och allt vetande. När vi dör återgår vårt medvetande till detta kollektiva medvetande. 

Den judiska kabbalan kommer dessa tankar ganska nära då man tänker sig en överordnad gudom som kallas Ain Sof och som inte ska förväxlas med skaparguden JHVH. När Gud skapade universum drog han sig tillbaka från en del av sig själv och skapade en kavitet där universum kunde utvecklas. Teorin om Big Bang står inte i konflikt med dessa tankar utan tvärtom, då kabbalan tänker sig skapelsen som en emanation från Gud i form av en ljusstråle. Om Gud finns eller inte lär vi inte få klarhet i förrän vi lämnat denna mänskliga kropp och den materiella världen.

Tog en termometer som hängde på väggen och som visade 30 grader inomhus och lade ut den på balkongen i solen. Den slog i taket, minst 55 grader varmt i solen. SMHI sa att torsdagen kunde bli en av årets varmaste dagar. 

På TV4:a Nyheterna talade man om kemisk besprutning av moln för att framkalla regn, tror det var silverjodid salt som man använde, problemet är bara att det måste finnas moln. Silverjodiden drar till sig fukten i molnen så det bildas vattendroppar kring saltkristallen som växer sig så stor så gravitationen får dem att falla mot marken ni form av regn.

Är själv ganska säker på att mänsklig aktivitet ligger bakom en stor del av klimat- och miljöförändringarna. Skövlingen av regnskogarna bidrar till att rubba balansen då dessa binder en stor del av vattnet på jorden som de sedan avger i form av ånga som avdunstar, denna bildar regnmoln som sedan avger sitt vatten. Förutom detta så avger regnskogarna stora mängder syre något alla djur behöver för sin överlevnad. De skövlade regnskogarna ersätter man med plantager med oljepalmer eller använder marken som bete för köttproducerande boskap.

Samma sak gäller det moderna skogsbruket där man hugger ner stora arealer skog så kalhyggen bildas, på dessa planterar man sedan gran eller tall som växer upp till samma höjd samtidigt. Det är dessa s.k skogar som brinner i Sverige. Naturliga skogar har mycket svårare att brinna då undervegetationen består av mossa och olika rissorter (blåbär, lingon o.dyl.) De naturliga skogarna har varierande höjd på träden. Idag finns ytterst få naturliga orörda skogar kvar, själv besökte jag en som ligger några mil utanför Karlskrona. Det var som att komma in i en tavla av John Bauer, gigantiska gamla granar samt kullfallna granar som börjat ruttna och var beklädda med mossa. Tacka vare att en del granar var så stora och stod så tätt så bevarade marken sin fuktighet då solens strålar inte kunde tränga ner och torka ur marken helt. Detta gjorde att nästan all mark var betäckt av mossa, det var som en grön matta där det här och där stack upp stora stenbumlingar.

Ser man hela vår jord som en organisk enhet, ett biologiskt system som hela tiden eftersträvar balans så är människan den joker i leken som framkallar obalans och störningar i systemet. Detta började redan när de första jordbrukarna satte igång med sin verksamhet för 7 - 8 000 år sedan. En av de första större katastroferna som inträffade var när man högg ner cederskogarna i Libanon för att fenicierna behövde virket att bygga skepp av, detta ledde till jorderosion när inga rötter band det tunna jordlagret till stengrunden.

Ur naturens synvinkel är människan det största skadedjur som existerar och i takt med "vetenskapliga framsteg" har hennes farlighet bara ökat. Idag har vi lärt oss manipulera med naturens minsta byggstenar, atomer och elementarpartiklar. Vi har kartlagt det mänskliga genomet och börjat lära oss manipulera med den kod DNA som är ritningen till allt organiskt på jorden. Vi är det enda djuret på jorden som äger förmågan att ödelägga stora delar av jorden med kärnvapen eller kemiska gifter. Hybris och arrogans är de egenskaper som präglar den moderna människan. När vi tog steget från "samlar jägare stadiet" till vad vi själva kallar "civiliserade" varelser kom vi att bli ett hot mot allt annat levande på denna planet.