Fortsätter vi människor att föröka oss i den takt som nu sker kommer detta inte bara att leda till livsmedelsbrist, vattenbrist och råvarubrist, det kommer också att leda till en social kollaps. För länge, länge sedan hörde jag talas om den för mig då okände etnologen John B. Calhouns experiment med råttor och möss. Jag har aldrig glömt detta experiment då jag ser verkningarna av det i det mänskliga samhället. Experimentet började så tidigt som 1947 och Calhoun publicerade sina resultat 1962.

Vad gick då John B. Calhouns experiment ut på? Jo han satte fyra par möss i ett begränsat utrymme och gav dem så mycket mat och vatten de behövde och lät den föröka sig. De fördubblade sitt antal var 55 dag. På 315 dagar hade det förökat sig till 620 stycken. På den 600:e dagen började mussamhället bryta samman, mössen blev aggressiva, de utvecklade homosexualitet, honorna blev sterila och de som födde kunde inte längre ta hand om sin avkomma, till slut utvecklade de kannibalism och började äta upp varandra. 

Vi kan betrakta jorden som en begränsad livsyta för oss människor där vi väljer att tränga ihop oss i storstäder. Vi saknar helt födelsekontroll och har sedan början av 1800-talet förökat oss från en miljard till över sju miljarder. Vi ser i takt med denna ökning flera stora krig där industrins alla landvinningar har utnyttjats. Kriminalitet och ett socialt oönskat beteende har ökat, vi har fler homosexuella än någonsin då vi normaliserat denna sexuella avvikelse. Vi se i våra storstäder ett ökat aggressivt beteende människor emellan. 

Calhoun hävdade att det som skedde i hans mussamhälle också skulle ske i det mänskliga samhället, vi människor skulle gå mot en social och kulturell kollaps. Han kallade det "Behavioral sink", ett avtagande uppträdande och beteende. Jag tycker vi ser prov på detta dagligen och att sedan ta in folk från dysfunktionella kulturer genom invandring till Europa bara påskyndar processen. Vi står alla inför en civilisationskollaps vare sig vi vill det eller inte. Jag finner det ganska intressant att jag aldrig glömt detta experiment trots att det måste ha varit i tonåren som jag första gången hörde talas om det, det fanns något dystopiskt över det som bet sig fast i min hjärna.