Följande är hämtat ur inledningen till åttonde boken ur Platons "Staten" där Platon menar att ur "Aristokratin" som är det ädlaste uppstår"Timokratien" vars grundval är äran och vinningslystnaden sådan den praktiserades i Sparta ur denna uppstår "Oligarkin", fåtalsväldet där några få styr egoistiskt på de andras bekostnad, dock är den oligarkiskt sinnade människan sparsam och arbetsam, men även sniken genom sitt penningbegär. Ur oligarkin uppstår demokratin.

"Demokratin" - folkväldet, på ett synnerligen belysande sätt representerat i Atens statsförfattning, låter friheten och jämlikheten råda i staten. Men den obegränsade friheten är intet annat än självsvåld och tygellöshet, och den obegränsade jämlikheten låter till och med brottslingar röra sig fritt omkring bland allmänheten, utan att någon taga anstöt därav. Beskrivningen på den demokratiskt sinnade människan föregås av en särskild undersökning av de sinnliga begären. Dessa äro av två slag, "nödvändiga" och "icke nödvändiga"; de förra ha vi behov av , och de äro oss av gagn, de senare äro ej till någon nytta och kunna saklöst undertryckas. Hos den oligarkiska människan fingo endast de nödvändiga begären göra sig gällande. Men den demokratiske låter de onyttiga och onödiga begären få herravälde; hans liv är utan hållning och regelbundenhet, han kastas mellan ytterligheterna.

"Tyranniet", självhärskardömet, utvecklas till sist ur demokratin. Envåldshärskaren uppkommer ur folkledaren. Till att börja med är denne envåldshärskare huld och nådig mot alla, och han spar ej på frikostiga löften. Men snart avslöjar han sin verkliga natur, och med orygglig hänsynslöshet röjer han alla ur vägen, som genom yttre företräden eller genom själsegenskaper kunna synas honom farlig för hans maktutövning. 

Jag tycker den sistnämnda beskrivningen känns väldigt bekant, jag undrar om det inte är där vi är? Det vi idag kallar demokrati är i själva verket början till tyranniet. Våra demokratiskt valda ledare uppför sig som tyranner, så fort valet är över är alla fagra löften och utfästelser glömda och endast makten i sin nakna form återstår.

Platons "Staten" som består av tio böcker, en indelning som med största säkerhet är av senare datum är ett av de tidigaste försöken att definiera vad en stat är och vilka de grundläggande principerna för ett rättvist och gott samhälle är. En tegelsten på över 400 sidor. Detta verk har i mer än 2 000 år sysselsatt filosofer, statsvetare och statsmän. Man brukar ju tillskriva stadsstaten Aten som den första demokratin där varje fri man hade en röst. Frågan är vad vi har gjort med det demokratiska arvet från Grekland? Är verkligen detta missfoster vi kallar demokrati i verklig mening folkstyre? I den representativa demokrati som vi praktiserar i Sverige gynnas nepotism och andra former av vänskapskorruption.